I veckans avsnitt pratar vi om stora nedskärningar hos Volvo Cars och frågar oss om nationalklenoden blir alltmer kinesisk. Dessutom visar det sig att både Toyota och Citroën redan gått samma väg. Därefter söker sig Anders hela vägen ut i rymden och synar europeiska Starlinkutmanaren OneWeb för att förstå om det finns ett svar på hur Europa kan återerövra sin förmåga att leda den tekniska utvecklingen.
Vindkraft på nära håll och elbilar på avstånd
Anders har klättrat 75 meter upp i ett vindkraftverk utan hiss. Alfred kommer hem från ett regnigt Rhodos med erfarenheter av läckande hotelltak och en hyrbilsmarknad där elbilarna lyser med sin frånvaro.
Lyssnaren Lennart återkommer till solid state-batterierna: kan man inte förbättra kontakten mellan materialen ungefär som med kylpasta i en dator? Vi pratar om varför flytande elektrolyt både löser problem och skapar begränsningar, och om kompromissen semi solid state.
Hur svenskt får Volvo Cars förbli?
Volvo Cars ska lansera en rad nya modeller, men skär samtidigt ner på personalen. Alfred går igenom det senaste varslet och frågar hur mycket svensk forskning och utveckling som blir kvar när Geely-koncernen ska dela fler komponenter och system. Tillverkning i Torslanda är en sak. Var nästa generations teknik utvecklas är en annan.
Vi diskuterar hur amerikanska regler för uppkopplade bilar påverkar Volvo och Polestar, och varför svenskutvecklad teknik kan ha ett särskilt värde för ägaren. EX60 och investeringarna i Torslanda talar för fortsatt närvaro. Nedskärningar och omtag kring mjukvara och självkörning gör ändå framtiden för utvecklingsorganisationen svår att läsa.
Toyota Corolla tar vägen via Kina
Toyota Corolla ska bli elbil, men också finnas med hybrid- och bensindrift. Tillverkningen pekar mot Kina. Anders ser en sen elbilssatsning där Toyota behöver hjälp att få fram stora volymer. Alfred misstänker att beroendet blir svårare att lämna än att gå in i.
Oenigheten gäller vad Kina egentligen har som andra saknar. Det handlar om batterier, men också om leverantörer, material och kunnande som har samlats på samma plats. Anders påminner om att Toyota fortfarande kan bygga bilar. Alfred frågar om det räcker när partnern står för alltmer av tekniken.
En fransk småbil med kinesisk teknik?
Citroëns klassiska 2CV återkommer i diskussionen i elektrisk tappning. Anders gillar den nya, rundare formen betydligt mer än originalet. Men bakom frågan om design finns en större: hur ska Stellantis få fram små elbilar till priser som kan möta den kinesiska konkurrensen?
Alfred pekar på samarbetet med Leapmotor och plattformarna för kommande lågprismodeller. En bil kan tillverkas i Europa och bära ett välbekant europeiskt märke, samtidigt som tekniken kommer från Kina. Anders invänder att europeisk biltillverkning fortfarande har mycket att stå på. Batteriberoendet är besvärligt, men han tycker inte att slaget om bilindustrin är förlorat.
Trump som Europas ofrivilliga draghjälp
Anders framtidsspaning tar avstamp i George Orwells 1984 och frågan om vad ett yttre hot gör med sammanhållningen. Europas möjligheter att bli en starkare teknikmakt hämmas enligt resonemanget av splittrade marknader, nationella regelverk och brist på kapital för stora bolag. Northvolt blir det omstridda exemplet. Var problemet brist på kapital eller ett bolag som inte lyckades genomföra sin plan?
Draghi-rapporten, myterna om raka gurkor och skillnaden mellan gemensamma spelregler och betungande administration leder vidare till spaningens poäng: Trumps hot kan ha gjort européerna mer benägna att välja varandra. Anders ser en rörelse mot europeisk teknik, gemensamma investeringar och större digital självständighet. Alfred pressar honom om priset för det valet. Räcker viljan om mjukvaran är sämre, och håller sammanhållningen även om fler nationalistiska partier får makten? Optimismen får mothugg hela vägen.
OneWeb visar både möjligheten och avståndet
Satellitinternet blir det konkreta provet på Europas ambitioner. Anders följer Greg Wyler från O3b till OneWeb, genom samtalen med Elon Musk, konkurrensen med Starlink och konkursen som följdes av nya ägare. Han beskriver ett europeiskt alternativ med global täckning, men helt andra förutsättningar än SpaceX för kundantal, kapital och terminaler.
Alfred menar att det avgörande övertaget finns i uppskjutningarna: SpaceX bygger både nätverket och raketerna som tar satelliterna till omloppsbana. Mer pengar till OneWeb löser inte automatiskt den skillnaden. Diskussionen går därför vidare till Rocket Lab, Blue Origin och vilken roll ESA skulle kunna spela för europeiska rymdföretag. Anders ser bättre förutsättningar att samla kapital och efterfrågan i Europa. Alfred vill se konkurrenskraftiga produkter och billigare vägar till rymden. Kan Europas nya gemenskap också bli en teknisk och industriell styrka?
Här följer en översikt med tidskoder för avsnittet. Tänk på att tiderna är ungefärliga eftersom reklaminslagen kan variera mellan olika lyssnare och därmed förskjuta tidsangivelserna en aning:
- 00:19 – 00:50 Intro
- 00:50 – 03:51 Anders klättrar i ett vindkraftverk
- 03:51 – 08:53 Rhodos: regn, hotell och jakten på en elbil
- 08:53 – 13:40 Lyssnarbrev om solid state och kylpasta
- 13:40 – 22:04 Volvo Cars: nedskärningar och svensk utveckling
- 22:04 – 28:59 Toyota Corolla och beroendet av Kina
- 28:59 – 37:27 Citroën, Leapmotor och Europas bilindustri
- 37:27 – 45:56 Tre stormakter och Europas splittrade marknad
- 45:56 – 55:07 Kapital, Northvolt och Draghi-rapporten
- 55:07 – 1:03:45 Gurkor, spagetti och EU:s regelverk
- 1:03:45 – 1:15:29 Trump och Europas digitala självständighet
- 1:15:29 – 1:17:50 Starlink, Ukraina och makten över uppkopplingen
- 1:17:50 – 1:26:03 Greg Wyler och historien bakom OneWeb
- 1:26:03 – 1:33:08 Raketer, terminaler och konkurrensen med SpaceX
- 1:33:08 – 1:43:52 Europas kapital, teknik och framtidstro
- 1:43:52 – 1:45:43 Prenumerationer, kontakt och avslutning
Tack för sällskapet! Kör elektriskt, sladda lugnt och hör av er med nästa fråga.
Transkribering av avsnittet
Alfred – 0:19
I veckans avsnitt pratar vi om stora nedskärningar hos Volvo Cars och frågar oss om nationalklenoden blir allt mer kinesisk. Dessutom visar det sig att både Toyota och Citroën redan har gått samma väg. Och därefter söker sig Anders hela vägen ut i rymden och synar europeiska Starlink-utmanaren OneWeb för att förstå om det finns ett svar på hur Europa kan återerövra sin förmåga att leda den tekniska utvecklingen. Allt detta och mycket mer i Nordens största teknik- och elbilspoddcast, Bilar med sladd.
Anders – 0:50
Vet du vad jag har gjort sedan vi möttes förra gången?
Alfred – 0:52
Nej, jag har ingen aning. Vad har du gjort?
Anders – 0:55
Jag har klättrat upp i ett vindkraftverk.
Alfred – 0:57
Alltså det känns som att hade, hade vi gjort det 2016 när podden startade, det hade känts nytt och fräscht. Men alltså, varför har du klättrat upp i ett vindkraftverk nu?
Anders – 1:07
Ja men det är svårt att komma till. Jag har försökt, alltså det är häftigt att ha besökt ett vindkraftverk och se hur det ser ut på insidan och sådär ju. Och jag har försökt under väldigt lång tid få till det, men olika så här säkerhets, du vet så här, vindkraftsbolagen släpper inte till folk sådär att få klättra upp där för det är ju lite farligt sånt.
Alfred – 1:27
Ja just det. Nu har vi fått till det. Det är ju superhäftigt att du, alltså hur högt är det? Hundra meter eller vad?
Anders – 1:32
Det här var sjuttiofem meter. Det är ju ett stort verk. Det är inte det allra, allra högsta typerna som finns nu, men det är ett rejält stort verk. Det hade ingen hiss det här vindkraftverket. Jag besökte energinestorn Daniel Kulin i Eskilstuna och vi åkte tillsammans ut, långt ut på landsbygden. Där stod det här vindkraftverket som han är delägare i. Men det hade ju då ingen hiss så att jag fick klättra på en smal, smal, smal, smal stege hela vägen upp.
Alfred – 2:01
Gör man det inuti i alla fall?
Anders – 2:02
Man gör det inuti.
Alfred – 2:03
Det är lä.
Anders – 2:05
Precis, det är lä. Men du vet vindkraft, det smalnar ju av i toppen, det är bredare i basen. Så den här stegen som sitter på ytterväggen, den lutar ju inåt. Jag kan säga: ingenting för den höjdrädde. När jag tog de första stegen där så bara, vad fan, varför vill jag göra detta?
Alfred – 2:23
Men du hade någon säkerhetslina på dig eller hur funkar det?
Anders – 2:25
Jag hade en säkerhetslina, absolut.
Alfred – 2:27
Men märkte att- Svajade det mycket när man var där uppe?
Anders – 2:31
Nej, det var en väldigt vindstilla dag det här så att det rörde inte på sig någonting. Men jag filmade jättemycket och jag har spelat in jättemycket kul material och det kommer väl förhoppningsvis i nästa program eller kanske nästnästa. Och sen så målet är att podden ska göra lite video så kanske vi får ut det här i video på sikt också då. Men det har vi ju gnällt lite på lyssnarna att vi för att kunna göra videopodd och videomaterial så behöver vi lite fler betalande prenumeranter för det är mycket, mycket dyrare att göra videopodd. Och då behöver vi ha lite mer prenumeranter för att gå runt.
Alfred – 3:08
Du gnäller på dem. Jag är mer såhär tack alla ni som prenumererar. Det är ni som hjälper till att vi kan göra det här. Det är ju en hobby för oss det här. Vi tar ingen lön eller någonting, utan det är bara. Men det vore skönt om man slipper betala för att få göra sin hobby. Att jobba gratis med det här.
Anders – 3:25
Förlåt, jag vill också tacka alla så klart, prenumeranter och så. Men vi vill gärna få fler.
Alfred – 3:30
Och det gör verkligen skillnad. Så att ja, det är toppen om- Men vi behöver några till.
Anders – 3:34
Gärna tips på hur man skulle kunna göra för att, vad vill ni lyssnare ha för att prenumerera? Vad för exklusivt material eller vad för exklusiva grejer vill ni ha utöver det vi redan erbjuder behövs för att få fler att prenumerera. Så kommer video. Det är ju verkligen målet att kunna göra det.
Alfred – 3:51
Vi kanske ska säga det också att Fabian som annars brukar tjata mest om på mig och Anders om att komma i gång med videon här. Han har, vi får flygskamma honom lite för han har flugit till Kanarieöarna verkar det som. Och enda anledningen till att jag tar upp det, det är att man får flygskamma mig också. För jag var faktiskt förra veckan på Rhodos av alla ställen. Det var ju höstlov och så vidare och det kan vara skönt att få lite värme och sol innan det blir en lång och mörk vinter tänkte vi. Men vet du hur vädret var på Rhodos förra veckan?
Anders – 4:19
Ja, det tror jag kan gissa för att jag har också varit där på Rhodos på hösten. Jag minns faktiskt inte hur det var, men det var väl okej, eller?
Alfred – 4:28
Nej, det var en riktigt, riktigt regnig vecka. Grekerna själva var väldigt förvånade över att det kom så mycket regn och lite oroliga för olivskördar och annat. Det var två röda varningar för intensiva åskoväder och skyfallsliknande regn. Och det visar sig att, ja om vi säger såhär, efter den här resan så har jag lämnat in en animerad kundenkät till Ving för att deras Sunwing Resort, som man ändå tänker ska vara bra hotell och som de har bra koll på, det läckte som ett durkslag. Alltså roliga filmer från, det bara droppar från taket rakt in i restaurangen och hälften av borden är avstängda för att det är liksom plaskblött inomhus.
Anders – 5:05
Det var en riktig risig vecka där för er.
Alfred – 5:07
Ja, det var bara såhär, det var någon lamparmatur som hängde, det vill säga lampor som hängde över där man tog bröd i restaurangen. Där det var en av lamparmaturen som bara rann det vatten längs med sladden och genom där glödlampan ska sitta.
Anders – 5:20
Det måste ha regnat där tidigare. Att taket läcker så, det är inte klokt.
Alfred – 5:24
Ja alltså antingen så har det aldrig regnat på det där stället eller så är det helt enkelt väldigt dåligt skött. Jag tänker att vi får väl se vad. Jag har inte outat för Ving att jag tänkte prata skit om dem i podd. Jag tycker inte man ska behöva göra det för att de ska, ska göra rätt för sig. Men det här är verkligen en resa som de behöver kompensera alla som var där för det var så dåligt helt enkelt.
Anders – 5:45
Var alla missnöjda eller var det liksom?
Alfred – 5:48
Alltså alla gör ju sitt bästa i situationen och det är inte Vings fel att det var dåligt väder. Det kan ju inte de hjälpa, men att de har ett otätt tak, det kan de ju hjälpa. Och nej men våran femåring hade ju kul och var nöjd ändå. Många av personalen som var jätteduktiga i barnklubb och annat.
Anders – 6:01
Men det regnade hela tiden. Det var inte liksom, det gick knappt att bada i poolen och så.
Alfred – 6:05
Nej, vi kunde knappt bada i poolen, men ett och ett halvt soldygn hade vi och då passade vi på att åka och liksom ligga på en jättefin sandstrand. Då var det mysigt och trevligt så vidare.
Anders – 6:14
Jag tänker att vissa av lyssnarna som hör dig säga det tänker att Det är rätt åt er när ni släppte ut så mycket flygbränsle. Tror inte du får sympati från alla?
Alfred – 6:23
Nej, nej, det får man inte. Jag tycker det är problematiskt. Jag undviker, jag drar mig för att flyga, men jag har också svårt att hålla emot för att få familjen att helt ge upp sådana utlandsresor. Vi har ju kört elbil ner till sydligare breddgrader flera gånger, men det är svårt att hinna det på ett höstlov så att säga. Men en sak som jag ändå fick chans att kontrollera då, för vi just för den här strandflykten som gick till Lindos, som är ett fantastiskt fint ställe på Rhodos, då hyrde vi bil. Och jag brukar ju ta för vana att verkligen se till att hyra elbil när jag ska hyra bil utomlands. Men det, tji fick jag, det kunde inte jag göra på Rhodos. Det fanns ingen som hade ett elbilsutbud som var tillgängligt för mig helt enkelt.
Anders – 7:02
Det här låter ju helt likt när vi var på Rhodos. Jag försökte, jag tror vi var på Lindos också och jag försökte också hitta elbil, men fick inte till det heller.
Alfred – 7:11
Nej, och liksom på Kanarieöarna och på andra ställen tidigare så har jag lyckats med det. Det verkar verkligen som att Grekland ligger efter. Jag försökte kolla lite grann. De verkar vara uppe i ungefär sju procent av försäljningen nu är elbilar. Jag kunde inte hitta siffror om det så att Rhodos släpar ännu längre efter. Men på den här veckan på Rhodos så såg jag kanske två elbilar totalt, varav en var en Tesla. Men att hyra elbil, det var bara att glömma. Och sen är ju trafiken galen och det var bensinmackar överallt och de är alla såhär. Du vet, även små stationer som verkligen hade varit automatstationer i Sverige är fortfarande bemannade sent på kvällen. Sitter någon tjomme där och tar betalt i kontanter och så vidare.
Anders – 7:47
Det är konstigt för grekerna för de har ju ingen egen olja, så de måste importera den här svindyra oljan och sen har de jättemycket sol, men det är väldigt få av husen som har solpaneler eller var det när jag var där sist. Nu är det nog tio år sedan jag var där sist visserligen.
Alfred – 7:59
Ja, nej men det, så är det fortfarande. Man kan ju verkligen se spåren av eurokrisen i Grekland och på turistställen kanske allra värst att det är många, många byggen som verkligen har stannat halvvägs. Och sen är ju dyrare att bygga klart än att bygga någon helt annanstans från scratch. Och också så klart en jättestor kostnad att ta ner och riva. Så det står ju såhär halvfärdiga husskelett som, som aldrig blir någonting och jag vet inte riktigt hur det ska lösas upp. Det är ju för sorgligt. Det ser ju verkligen ut som spökstäder på en del ställen. Men sen finns det ju andra platser som är, jag menar Rhodos och Grekland är inte bara dåligt, absolut inte. Det finns mycket som är fint och trevligt också. Så jag ska inte bara sparka på dem.
Anders – 8:36
Men det kanske löser. Jag kommer att prata en del om EU och vår konkurrenskraft och hur vi ska liksom återta världsherraväldet som innovatörer. Vi var ute på 1600-talet och erövrade världen. Så det kanske finns en möjlighet igen att vi kan lyckas med det. Men det kommer lite senare i programmet i min djupdykning sen då.
Alfred – 8:53
Ja, men ska vi börja med lite lyssnarbrev istället då?
Anders – 8:55
Det tycker jag.
Alfred – 8:56
Allt fler så kallade vanliga människor vill ge sig ut i internetvärlden.
Alfred – 9:07
Och då har vi fått brev från Lennart Mäkinen som har skrivit direkt till dig Anders här. Han skriver: ”Hej Anders, en sak jag tänkte på när ni höll på att diskutera de här solid state-batterierna och solida föremåls ovilja att ha bra kontakt med varandra. Alltså de flesta som har byggt en dator hemma råkade tidigare ut för att man behövde ha kylpasta eller sån här termiskt fett, det vill säga någon form av kemikalie som man smetar mellan processorn och kylflänsen när man skulle bygga ihop datorn för att skapa värmeledning av precis samma anledning. Numera använder man väl något mellanlägg som är speciellt anpassat för det och kan man inte göra likadant i de här batterierna när man ska få kontakt mellan de olika delarna av batteriet. Med vänliga hälsningar, Lennart Mäkinen.” Just det.
Anders – 9:47
Var det förra programmet? Vi pratade solid state-batteri kanske.
Alfred – 9:50
Jo men det tror jag att det var bestämt. Vi hade fått lite lyssnarbrev. Jag tror att det var, vi började prata solid state-batterier redan avsnittet före det. Så det blir ju lite av en följetong där.
Anders – 9:58
Ja, och det är en bra poäng han lyfter där, men det är ju liksom hela poängen är ju att i en traditionell batteri så har man en flytande elektrolyt, elektrolyt för att anod och katod ska ha en fin kontakt. Och det som har varit svårt med de här solid state-batterierna, det är att ha en fast elektrolyt som gör att du får liksom kontakt mellan de här polerna. Och om du implementerar något flytande där, då är du tillbaka igen på traditionella batteritekniken. Så det är precis det problemet man försöker lösa.
Alfred – 10:27
Ja, man kanske ska säga någonting om den stora nackdelen med att ha det flytande där, att man har en sån här wet slurry, det är att hela tillverkningsprocessen blir väldigt mycket mer omständlig. Du måste kunna ha någonting som är flytande när du lägger på det och sen så ska det förhoppningsvis då torka lite grann så att det blir, vad ska man säga, som en kladdig pasta. Men det här leder till ett processteg som är dyra i tillverkningen och tar mycket plats och dessutom då riskerar stora utsläpp av jobbiga kemikalier och så vidare och dessutom drar ner energitätheten, den teoretiska maximala energitätheten i batteriet. Så det är därför man vill gå mot solid state och där vill man ju då förhoppningsvis få bort hela det här våta steget i processen av att tillverka batterierna. Och dessutom få en barriär som blir svårare då för de här, vi brukar prata om, det är ju inte stalaktiter och stalagmitter på riktigt i batterierna som det är i våra grottor. Men avlagringarna när en batteri har cyklats många gånger kan ibland, det blir lite grann som hur stalagmitter, om det är de som är på golvet i grottan, visst är det så?
Anders – 11:31
Jag kommer inte ihåg det där.
Alfred – 11:32
Bildas på den ena sidan i batteriet. Om de blir för långa, vilket kan ske när batteriet har cyklats mycket i ett konventionellt batteri, då kan batteriet riskera att kortslutas. Och det är det som bestämmer den slutgiltiga livslängden för batteriet, hur länge det är säkert att använda batteriet innan det kan ske. Och det kan man ju också lösa upp med den här solid state.
Anders – 11:52
Men Lennart har ändå poäng för att det här håller man ju på med och försöker lösa det liksom halvvägs. Och det har vi pratat om i ett tidigare program, det som då kallas semi solid state, där man har en liksom solid elektrolyt, men du har ändå Eh, nå, lite flytande där för att, för att få den här fantastiska kontakten då mellan elektrolyten och anoden och elektrolyten och katoden i andra änden då blir väldigt- Men hur, hur är det?
Alfred – 12:17
Då har man liksom infört någon form av barriär där som är solid state-barriären, men man använder fortfarande någon slurry. Eller jag har, jag måste erkänna jag har dålig koll på vad, vad är semi i semi solid state så att säga.
Anders – 12:28
Ja men det är precis så. Så att du, du har, du, du använder för att fylla i liksom ojämnheten i materialet, så använder du en flytande elektrolyt. Så du har två olika typer av elektrolytmaterial, en solid och en flytande. För att överbrygga det här stora problemet som jag pratade om i förra programmet. Och det är ju på gång nu. Det kommer ju, de är väl i produktion med den typen av batterier också. Så att du får ju inte alla fördelarna av solid state, men du får lite grann av det och det blir betydligt bättre än att ha ren flytande elektrolyt. Så att det här är verkligen på gång. Du kan lyssna tillbaka på ett tidigare program som hette vad då Alfred?
Alfred – 13:07
Jo, men det heter bästa billiga elbilen 2026 som vi publicerade 6 april tidigare i år. Så lyssna gärna tillbaka på det. Vad var det du pratade om där Anders?
Anders – 13:17
Ja men då pratar jag om hur den kinesiska tillverkaren SAIC heter de väl och hur man i MG:s bilar redan i dag använder semi solid state i serieproduktion och de kommer till Europa slutet av det här året vill jag minnas.
Alfred – 13:33
Ja, det är otroligt. Vad det går framåt. Och det är ju kineserna som tyvärr leder den här utvecklingen som vi ska prata mycket mer om.
Anders – 13:38
Jag kommer att prata lite mer om det alldeles strax här.
Alfred – 13:40
Ja, det känns som att det blev ett sådant avsnitt där det är genomgående temat. För blir vårt Volvo mer kinesiskt och går Toyota och Citroën också samma väg. Och Anders, han har vänt blicken mot stjärnorna för att förstå hur Europa åter kan ta täten i den tekniska utvecklingen i sin djupdykning. Allt efter detta. Ja, men jag tänkte att vi ska börja med något som ändå känns mer svensk, nämligen de stora nedskärningarna på Volvo Cars. Det var ju något avsnitt sen som vi rapporterade om att Volvo Cars är på offensiven och räknar med att lansera en uppsjö nya modeller de kommande åren. Och det som också stod klart när vi presenterade det, det är att Volvo verkar få ett modellprogram för Kina och andra närliggande marknader och ett annat för västorienterade marknader. Vilket verkar vara ett utslag av de amerikanska reglerna som i princip förbjuder kinesiska uppkopplade bilar i marknaden och har fått till följd att exempelvis systermärket Polestar då helt lämnar USA.
Anders – 14:36
Är det inte konstigt att de, att de behåller Volvo? Logiken är inte superklar där, det är ju samma ägare.
Alfred – 14:44
Ja, absolut. Men logiken som den är förklarad i alla fall av företaget och av myndigheterna, det är ju att Volvo Cars bilar i stor utsträckning bygger på en svenskutvecklad plattform och byggs i Europa och att den mjukvaran då går att anförtros att få köra och finnas även på amerikanska vägar. Medans då Polestars bilar i större utsträckning bygger på Geely-koncernens kinesiska plattform och den mjukvaran byggs då i Kina. Att det är det, det är där skillnaden går, att det är det som är gränsdragningen. Sanningen är ju att Polestar har byggt bilar på bägge de här plattformarna och nog hade kunnat välja, men att det här blev ett sätt för Polestar att göra reträtt från den ganska förlustdrabbade verksamheten i USA. Det fanns nog helt enkelt inte tillräckligt med vilja från Geely att fortsätta investera i de pengar som behövs för att få Polestar att klara av att finnas i USA utan att kunna sälja de billigare då kinesiskbyggda Polestarmodellerna i USA.
Anders – 15:34
Jag tänker den amerikanska logiken är då att i och med att det är svenska ingenjörer inblandade i Volvo-bilarna, så om, om kineserna vill få in något fuffens där, då, då drar man i röda tråden på något sätt då i Europa eller?
Alfred – 15:47
Ja men precis, man kan väl tänka att såhär, vart utvecklas mjukvaran? Vilka myndigheter är det som har chans att influera de som bygger den här mjukvaran? Och på vike, på vilket sätt kan man tänka sig att folk som jobbar inom företaget kan slå larm ifall någonting fuffens pågår och så vidare. Vi vet ju att exakt samma pågår åt andra hållet, där USA har kunnat smyga in saker i amerikansk teknik och sen skicka det runt om jorden. Så det är inte, det är inte så långsökt som det kan låta vid en första anblick att det här är faktiskt något som sker på riktigt då. Att respektive stormakt smyger in bakdörrar för sina underrättelseorgan i tekniken de exporterar. Men det är inte det vi ska prata om här nu, utan de här liksom nyheterna om hur Volvo fick dela upp sitt modellprogram. Jag måste säga att då tog jag emot det som att det är ju en olycklig utveckling att den världen vi har fått, där vi får den här globala uppdelningen och så vidare. Men det kändes ändå som något som någonstans borde göra att Geely-koncernen som helhet ömt borde vårda sin svenska forskning och utveckling inom Volvo Cars för att då kunna ha kvar en förmåga att helt enkelt sjösätta produkter på västliga marknader eftersom det då inte låter sig göras från Kina.
Alfred – 16:59
Men ändå är det nu alltså återigen dags för stora nedskärningar i Sverige för Volvo. Den här gången är det cirka 2 000 tjänster som ska försvinna i Sverige, ytterligare ungefär 500 stycken utomlands. Men det är bara ett i raden av stora varsel. Bara de senaste tre åren så har Volvo nu då, inklusive det senaste varselet, skurit ner nästan 7 000 tjänster globalt, varav ungefär 5 000 eller knappt 5 000 ska sägas, i Sverige. Och enligt bolaget självt så ska de här avgångarna kunna lösas genom frivilliga avtal och indragna konsultanställningar. Kanske säger någonting om hur, vad det är för medelålder hos Volvos personal. Jag vet inte. Men det återstår att se om det blir några rena uppsägningar av fast personal. Och frågan som uppkommer är så klart hur mycket av den här forskningen och utvecklingen som blir kvar i Sverige i takt med att koncernen fortsätter att jaga synergier och kostnadsbesparingar då genom att dela allt mer av komponenter och system mellan märkena inom gruppen. Ja, vad säger du Anders om det här?
Anders – 17:54
Ja alltså risken är ju att man hamnar i det problemet att det blir så pass mycket kinesiskt att det blir ett kinesiskt märke och då är man inte välkommen i USA heller. Jag antar att det måste vara en balansgång som de går här.
Alfred – 18:07
Ja, alltså det, det är väl absolut den balansgången man går. Jag tycker det, jag tycker det är så himla svårt att veta. Jag har försökt ta reda på hur mycket personal har Volvo då liksom. Och det, ja men de är ändå, nu är de någonstans på sjutton tusen femhundra personer eller någonting om, om alla de här varslen renderar uppsägningar i Sverige. Och de peakade någon gång tidigare här för fem, sex år sedan så var de upp i tjugofyra, tjugofem tusen i Sverige. Så det ger väl vid handen att det är någonstans över en femtedel av personalen i Sverige som har fått gå. Jättesvårt att veta nu med alla de här varslen och sådär. Är det ingenjörer i utvecklingsorganisationen eller är det folk som arbetar i den rena direkta produktionen? Jag tror att man kan känna sig ganska trygg med att det kommer att finnas kvar produktion i Europa och i Sverige då för Volvo och även i USA framgent eftersom det är det som respektive länders myndigheter kräver. Men just frågan kring hur slimmad utvecklingsorganisationen som ändå någonstans är det som gör att Volvo Cars fortfarande känns svenskt.
Alfred – 19:09
Där vet jag inte hur långt man kan gå.
Anders – 19:11
De har ju en fabrik i Gent också, så jag menar worst case för oss svenskar skulle vara att de stänger ner Torslanda i Göteborg och behåller fabriken i Gent.
Alfred – 19:19
Ja, det kunde jag tänka mig. Gent skulle nog ryka innan Torslanda tror jag. De har ju ändå investerat ska sägas mycket i Torslanda kring också tillverkningen av nya EX60 som är, ja men vad ska man säga, den nya stafettpinnen som ska föra Volvo in i framtiden och frälsa bolaget. Och mycket ser ju ut att gå bra för de har haft svårt att skala tillverkningen av den modellen ska sägas. Så den är fortfarande inte upp i stora leveransvolymer, men den verkar sälja bra. Och det passar Volvo Cars på att nämna i alla pressmeddelanden kring det här med nedskärningarna, att de har sålt över femtiotusen sådana bilar och så vidare.
Anders – 19:52
Volvo la ju nyligen ner sitt utvecklingskontor i Stockholm. De hade ju jättemycket utvecklare där och där gjorde man såvitt jag förstått den här Volvo-appen som används till bilarna till exempel. Så frågan är var man flyttar det liksom, om det blir kinesiskt. Så det är ändå en del core-funktionalitet som, som man stryper nu då.
Alfred – 20:10
Ja, men det finns ju flera stora omtag också kring deras teknik för självkörning och så vidare. De, vi vet ju att de började skruva in lidars i sina bilar för några år sedan som sedan aldrig aktiverades och så småningom har tagits bort igen då. Och det har vi inte rapporterat i podden om ännu. Jag tänker att vi får samla ihop fler självkörningsnyheter och återkomma i det ämnet. Men, men det verkar som att Volvo nu är på väg att gå och följa efter flera andra, däribland Mercedes, och faktiskt går då till den här Nvidia-plattformen för självkörning. Vilket bör innebära visst någon form av omtag också för deras tidigare strategi med Zenseact och andra sådana tekniska svenska underleverantörer på självkörningsteknik som aldrig så att säga då har nått skarpt marknaden.
Anders – 20:52
Är det huvudsakligen kamerabaserat då? Eller för att Nvidia-plattformen tillåter väl ändå sensorfusion med andra typer av sensorer.
Alfred – 21:00
Ja, Nvidia stänger inga dörrar. Man får, man får göra lite vad man vill med det. Men däremot så är det ju en plattform då som gör att biltillverkarna tack vare att de drar nytta av grundläggande utveckling och träning och tillgång till träningsdata som Nvidia står för kan mycket snabbare nå en produkt som påminner om vad Tesla kan göra med sin självkörning och flera av de kinesiska aktörerna nu börjar ha på marknaden dock. Sen så är det ingen som har ännu lanserat, lanserat system i skarpt läge som bygger på de här plattformarna. Det har mest blivit coola demonstrationer hittills. Så det återstår lite grann att se hur långt steget från att det finns ett fungerande demo som ser lovande ut till att det faktiskt funkar på riktigt. För som alla vet så är det en march of nines som alltid i de här utvecklingen med självkörning då. Att någon form av åttio/tjugo-regel på steroider, snarare än nittiofem/fem-regel eller någonting. Men det verkar faktiskt som att Volvo är i gott sällskap när det kommer till att bli allt mer kinesiskt som vi ska höra strax.
Alfred – 22:04
För andra nyheter som har passerat nyligen, det är att Toyota äntligen får vi kanske säga, har visat upp en elektrisk Toyota Corolla som ska komma till marknaden, inte nästa år 2027, utan året därpå 2028. Men en sak som visade sig samtidigt som de visade upp bilen, det är att den kommer att byggas. Ja, ni kan gissa. I Kina. Det är alltså en helt ny generation Toyota Corolla som inte blir exklusivt elbil heller, utan ska finnas även som hybrid och ren bensinbil. Lite likt hur BMW gjorde för någon generation sedan innan de hade fattat poängen och insett att man måste bygga en ren elbil om det ska bli en bra elbil.
Anders – 22:38
Jag berättade om Toyota som var ute för, var det några månader sedan eller så, och tyckte att det var liksom en synd och skam det här med elbilarna och så. Det här är ju ett krampaktigt sätt att hålla kvar sina bensinbilar, liksom att erbjuda de här komboplattformarna som aldrig blir bra.
Alfred – 22:55
Ja, men jag har i alla fall lagt in en bild här. Det är bra radio som vanligt. Vad säger du Anders om hur framtida Toyota Corolla ser ut?
Anders – 23:03
Ja, ser ut lite som Tesla Model 3, lite kanske modernare och lite mer pynt och så.
Alfred – 23:10
Visst gör den det. Det är verkligen som att alla bilar som ska se futuristiska ut nu, de blir allt mer kantiga och sen så har de ofta då någon form av light bar framtill och så vidare. Och det här är väl ett utseende som Toyota har varit på väg mot ett tag och som även jag tycker det finns en del gemensamt i formspråket med Kia, liksom med skarpa vinklar och så vidare på strålkastarna som är linjer snarare än runda lampor och så vidare.
Anders – 23:33
Jag tycker den ser okej ut. Jag har verkligen haft jätteproblem med Toyotas design senaste åren. De här bilarna med liksom bakljus som ser ut som konstiga hackiga linjer och så där. Det ser förskräckligt ut. Men den här är väl okej kan jag tycka.
Alfred – 23:47
Ja, nej men jag håller med dig. Det här är en habil Toyota-design. Jämfört med gamla bränslecellsbilen Toyota Mirai så är den ju en skönhet, riktigt. Men det centrala är alltså att den här, trots att det är den japanska biljättens storsäljare då, alltså den modell som konkurrerar med Model Y från Tesla om att vara den globalt sett världens mest sålda bil. Den modellen ska nu då byggas av Toyotas kinesiska joint venture-bolag och därmed då inte vara en japansk bil på samma sätt. Vad finns att säga om det? Vi hade ju en liten beef du och jag om det här för något avsnitt sedan. För Toyota bygger ju elbilar i Japan också. Men varför gör de, tar de det här steget och bygger sånt här i Kina?
Anders – 24:27
Beef vet jag väl inte om vi hade, men de är ju långt efter.
Alfred – 24:32
Jag vill minnas att du sa ungefär såhär, ja men Kina kommer aldrig bli störst på elbilar.
Anders – 24:37
Har jag sagt det?
Alfred – 24:38
Nej, jag bara skojar med.
Anders – 24:40
Ja, nej de, de har ju problem liksom Toyota. De var så otroligt sena på den här bollen och de för att få ut volymer, de har ingen möjligheter att producera sådana här stora volymer. Det här är ju deras storvolym bilar, Corolla nu. Så det kan de inte producera i Japan helt enkelt för de har inte satsat på, på det. Så de bygger väl ut sin kapacitet och tillverkar elbilar i Japan antar jag. För det är väl ingen långsiktighet för Toyotas del att bygga i Kina tänker jag.
Alfred – 25:09
Alltså jag tror att det, jag tror att det är tvärtom. Jag tror att tåget har gått och att de måste bygga i Kina för att det är enda stället de kan bygga det på. Och att det faktum att de får börja i Kina gör att de också kommer att bli kvar i Kina. Man behöver förstå att alltså Volvo har också det här problemet att den kinesiska bilmarknaden, det går verkligen dåligt i Kina nu. Så samtidigt som vi sitter och pratar här om att kineserna tar över, så måste vi säga varför tar kineserna över och varför håller det på att exporteras jättemycket bilar till andra delar av världen från Kina nu? Jo, det är för att den kinesiska bilmarknaden håller på att implodera. Den har gått ner jättemycket och det drabbar alla väldigt hårt. Det drabbar de kinesiska tillverkarna också som har en enorm överproduktion av bilar nu som de måste trycka ut till Europa och andra ställen. USA går ju inte så de får trycka det till Sydamerika och Europa och andra ställen. Men vad det också innebär, det är att en extrem prispress då i Kina som gör att alla europeiska bilföretag, men för all del även de japanska och andra, deras försäljning i Kina imploderar.
Alfred – 26:04
Och det har varit betydande volymer för alla de andra tillverkarna. Och enda sättet för dem att kunna konkurrera i Kina, det är att ha bilar på marknaden som kan säljas i Kina, det vill säga elbilar, och som är konkurrenskraftiga mot de kinesiska elbilsmodellerna som de får konkurrera mot där. Och det enda sättet de kan göra det, det är att de låter kineserna bygga skiten. Så att det är bara så de kan få ner priserna tillräckligt. Och jag tror att det här blir, ja men det är verkligen att kissa i byxorna därför att de kommer aldrig kunna ta sig därifrån. Det finns inget sätt när man väl har fått skalfördelarna som då redan är på plats i Kina att kunna få tillverkningen att bli bättre någon annanstans.
Anders – 26:38
Men tror du verkligen det är så? För att jag menar, det är inte så mycket människor som jobbar i en bilfabrik. Så när du väl har trimmat in linan så är ju personalkostnaden en försumbar kostnad i själva produktionen. Batteri, att batterierna är kinesiska, det är ju en sak liksom. Men att, men att du producerar bilen i Kina, det är lite mindre givet att det måste vara så.
Alfred – 27:00
Ja men det håller jag helt klart med om. Och, och viktigt är ju att Kina är ju inte på samma sätt ett lågprisland som vi kanske är vana att se det från tidigare, utan det börjar ju bli högre löner där. Det finns definitivt andra marknader som man ska gå till om man bara är på jakt efter arbetare med lägre lön. Utan det som gör att det är billigt i Kina, det är att det är där komponenterna finns, det är där materialen finns, det är där kunnandet och know-howet finns. Så det är där det går att smälla upp den här tillverkningen. Och det är ju då inte bara i själva tillverkningssteget som det är i Kina som know-howet finns, utan det är ju också på ingenjörssidan. Det är där som de bästa batterierna byggs och det är där man kan bygga då i de här joint venture-bolagen som alla de internationella bolagen, utom då Tesla som undantag, har i Kina. Där de lokala bolagen ägs av kinesiska företag också. Så att det är, det är de europeiska och de japanska bilföretagen när de verkar i Kina, då har de alltid en kinesisk partner med sig.
Alfred – 27:57
Och det är den partnern som hjälper dem att kunna genomföra det helt enkelt. Och det är den de inte klarar sig utan.
Anders – 28:02
Men det är också för att man är tvungen, det är ju kinesiska statens krav att du ska ha en sån här joint venture partner ju.
Alfred – 28:08
Ja, ja, absolut. Det var inte frivilligt från början att de, att det var så de kunde göra. Men det är ju den delen av samarbetet. Nu är det ju inte Toyota som kommer till Kina och lär sin joint venture partner hur man ska bygga billiga elbilar. Utan det är joint venture partnern som lär Toyota hur man ska bygga billiga elbilar. Och det är på samma sätt för Volkswagen och de andra också.
Anders – 28:27
Ja, men det handlar ju i väldigt hög utsträckning om, om batteridelen. Alltså Toyota kan ju bygga bilar och de stora delarna i elbilar är ju samma som förbränningsmotorbilar. Och Toyota kan ju också bygga elbilar. De bygger ju elbilar i Japan och de har ju länge hållit på med elbilar. Det hade vi däremot en beef om i ett tidigare program där du menade att den kunskapen Toyota hade från sina, sina hybrider inte riktigt var tillämplig i elbils, batteribils världen vill jag minnas.
Alfred – 28:59
Ja, men frågan är ju liksom vart kommer de stora volymerna Toyota-bilar byggas i framtiden? Blir de kinesiska eller blir de japanska? Och samma gäller ju då egentligen för våra europeiska märken. Där vi vet hur Volkswagen kämpar och också då har stora lönsamhetsproblem nu och verkligen har svårt att klara av att hantera takta omställningen till elbilar. Där de å ena sidan måste skynda sig till elbilar för att inte bli utkonkurrerade av kineserna, men å andra sidan har för alldeles för dålig lönsamhet på elbilen de ska bygga. Så att de inte klarar av att bära kostnaderna det innebär ifall de för snabbt måste skynda sig till elbilar. Och precis så är det nämligen även för de europeiska kollegerna inom Stellantis-koncernen. Och där har det också nyligen varit en bilsalong i Paris och där hade den franska presidenten Emmanuel Macron tagit plats bakom ratten i den kommande franska lågpriselbilen Citroën 2CV, som alltså då är en nygammal modell. Det är alltså en gammal klassiker i ny tappning.
Alfred – 29:55
Jag har lagt in lite bilder här igen åt dig, Anders, både på den gamla klassiska Citroën 2CV och den nya tappningen av Macron bakom ratten. Vad säger du om den här bilen?
Anders – 30:04
Mm, jag tycker det är jättefint.
Alfred – 30:05
Förklara för de som inte kan den utantill. Vilken modell är det vi pratar om av Citroën?
Anders – 30:09
Ja, det är ju den här gamla modellen var ju makabert ful. Den såg man när jag växte upp en del på vägarna med överhäng över bakhjulen och så där.
Alfred – 30:19
Alltså det är väl typ någon form av klassiskt, den franska Citroën versionen av bubbla kan man nästan tänka för att förklara vilken det är du tänker på.
Anders – 30:26
Anskrämlig ska jag säga att den gamla var. Den har aldrig tilltalat mig. Men den här nya som de tagit fram är mjuk och rund i formerna och det, den designen, det tycker jag lyssnarna ska googla upp den här nya 2CV då.
Alfred – 30:38
Eller bara gå in på vår hemsida. Där lägger vi lite bilder.
Anders – 30:40
Det kan man också göra. Självklart, det är mycket bättre. bilarmedsladd.se. Men jag har, jag är lite sucker för den typen av rund och mysig design. Det påminner lite om den här Fiat 500 runda som jag har tyckt vart himla snygg. Det är svårt att göra fina småbilar, men jag tycker det här har de fått till.
Alfred – 30:55
Vad tycker du? Fransosen och italienarna är ju duktiga på det att göra lite mindre fula småbilar. Hyundai Inster, looking at you och så vidare. Men det som visar sig då när man börja skrapa lite på ytan här, för det här är ju liksom bilmodellen som ska rädda Stellantis-koncernen då, som ju äger Citroën i hotet mot den kinesiska invasionen av lågpriskonkurrenter. Hur ska de franska nationalklenoden eller italienska nationalklenoden för den delen också då överleva det här? Jo, då ska de komma med Citroën 2CV, säkert också med systermodeller från de andra märkena i koncernen. Men den tanken att den ska nå marknaden, åtminstone på hemmaplan i Frankrike, till ett nypris på bara femtontusen euro. Så att någonstans hundrafemtio, hundrasextiotusen spänn. I Sverige kommer det säkert att glida upp mot tvåhundratusen bara för att det ska till vagnskadegarantier, lite annat och lite högre moms och så vidare. Men den ska ju mota Olle i grind då. Men börjar man skrapa lite i den här orangea lacken som det är på de glossiga bilderna i pressmaterialet, så är det ju kinesiskt under huven på den här också.
Alfred – 32:02
Och det är det som är så svårt att även när Europa ska rädda sin bilindustri, då får man göra det med hjälp av Kina. Så då blir ju bilarna liksom på ett eller annat sätt kinesiska där inunder ändå.
Anders – 32:14
Men vad innebär det menar du? Alla måste ju ha kinesiska batterier i dag för att man har sumpat möjligheten att bygga batterier i Europa. Det är ju liksom ett faktum som vi dessvärre måste tugga i oss. Men resten av bilen, de har ju jättemycket fabriker i Frankrike och så. Vad är kinesiskt och vad är europeiskt här?
Alfred – 32:32
Jo, det jag grundar det här på då, det är att Stellantis, de för numera ett ganska oblygt samarbete med kinesiska Leapmotor, som då alltså det är ju ett kinesiskt bilföretag som redan faktiskt säljer billiga elbilar i Sverige. Vi har till och med pratat om dem tidigare. Det är de absolut billigaste modellerna och de saluförs i samarbete nu med Stellantis som då hjälper Leapmotor med europeisk säljorganisation att få ut de här bilarna. Och det där samarbetet, det är på god väg att fördjupas. Så de här nya kommande lågprismodellerna från Stellantis-koncernen som man kan då tänka sig att den här Citroënen kommer bygga på, men även säkert motsvarande modeller från Fiat och om det ska komma något från Opel och så vidare. Det kommer nog vara på den här plattformen och det är ju då en kinesisk plattform som Leapmotor har utvecklat.
Anders – 33:17
Så det betyder att det- Det här måste svida så hårt att hjälpa kineserna in i Europa med deras småbilar. Det här är ju ett jätteviktigt segment för de här. Alltså hela Sydeuropa är ju småbilar och få in Leapmotor och konkurrera det segmentet.
Alfred – 33:33
Ja, alltså if you can’t beat them, you gotta join them. Det är väl det som pågår tänker jag här då. Och alltså noterbart är väl just apropå det vi pratade om med Volvo och Polestar att då blir det väl i allra högsta grad en kinesisk plattform här då som säkert kommer tillverkas förvisso då i Europa med från början importerade batterier. Men sen när CATL och BYD har fått i gång sin batteritillverkning i Europa så kan det byggas helt i Europa men med kinesisk teknik. Däremot så är det tveksamt om de här bilarna någonsin kommer att få säljas i USA, men det är ju å andra sidan inte någon vidare bra marknad för de här småbilarna då. Så det kanske inte spelar någon stor roll när det gäller den här plattformen för småbilar då.
Anders – 34:09
Det är ju rätt, absolut. Men jag är inte så orolig för knowhow:et runt att bygga varken elbilar eller billiga bilar överlag. Vi kan bygga bilar i Europa. Det är, det är inte vårt stora problem. Det är batterierna som är det luriga här.
Alfred – 34:24
Jag tyckte i alla fall att det var tecken i tiden. Man började se de här nyheterna stå som spön i backen. Hur kinesiskt är Volvo egentligen? Och hur länge får vi ha kvar forskning och utveckling i Sverige? Det är ju i stor utsträckning kinesisk teknik även i Volvobilarna. Och sen så när man börjar lyfta på huven både i Toyota och Stellantis bilar så att nej men de är ju inte franska, utan de är ju kinesiska de här bilarna också. Inte särskilt mycket mindre kinesiska än de här kinesiska elbilarna som vi ska skydda oss emot. Så då är frågan, är slaget liksom redan förlorat? Eller hur går det här? Vi kanske måste uppdatera den där dödslistan som vi faktiskt– Det har fått ganska mycket lyssnarmejl om att dödslistan från härom året, den behöver nog uppdateras eller återbesökas åtminstone för att se hur det går.
Anders – 35:09
Vilka är det som- Ännu ingen av de stora som har dött ännu. Så att vi, det är lite krampaktig and-, vad heter det, hjärthjälp här nu för några av dem.
Alfred – 35:20
Precis, men jag tycker man börja kunna se en hel del allvarliga symptom i alla fall på. Det är definitivt inte dödsryckningar ännu, utan det är snarare överlevnadskamp fortfarande. Och då kan man ju hämta sig. Det går ju att räddas.
Anders – 35:32
Men jag tror att det handlar mycket om att hålla ut nu. Så att, alltså dels ett jätteproblem som vi ska prata om här eller strax är batteriproduktion. Att vi inte har den, det kunnandet i Europa. Men, men i övrigt så gäller det ju liksom att, för kineserna kan ju inte hålla på i all evighet och dumpa bil, billiga bilar här för att de har en överproduktion där. Det är inte långsiktigt hållbart för dem för deras del heller. Och vi kan ju öka tullar och sådär. Det finns olika tilltag vi kan göra för att rädda vår bilindustri och de behöver slimma ner sig och så för att bli mer effektiva. Det är inte såhär, jag tror att Slaget är inte förlorat på något sätt, men det handlar om hur de agerar bilföretagen nu.
Alfred – 36:15
Nej, men det är kanske ett bra grepp som vi skulle behöva ta igen. Istället för att se kineserna som en grupp bilmärken som är helt oövervinnliga, utan snarare såhär, det är ju blodbad på den kinesiska bilmarknaden just nu. Och de som drabbas allra värst av det är ju så klart de kinesiska biltillverkarna själva. Det är därför de är så krampaktiga på väg ut i världen. Så vilka är det som förlorar i den kampen och vilka är det som blir utslagna på hemmaplan då i den överetablerade marknaden i Kina? Det är kanske ett intressantare gräv att ta tag i och förstå vilka är det som, som förlorar i den kampen. Men först tycker jag att vi ska snegla ut i rymden. För kommer vi européer i framtiden återigen kunna ta upp konkurrensen med USA och Kina? Eller är slaget för evigt förlorat? Ja, Anders gör en djupdykning i ämnet och tittar närmare på den europeiska Starlink-dödaren OneWeb. Kanske är det inte så illa ställt med den europeiska konkurrenskraften till slut ändå. Häng med oss efter detta.
Anders – 37:27
Vi ska spana ut i rymden som du nämnt här Alfred. Jag har valt att kalla min spaning för tre stormakter, en gurka och ett satellitrace. Hur landar det hos dig?
Alfred – 37:37
Var är spagettin? Frågar jag på en gång.
Anders – 37:39
Den kommer, den kommer.
Alfred – 37:40
Ja, den kommer med.
Anders – 37:42
Jag har skohornat in den. Och för lyssnarna som missat det så i de här framtidsspaningarna så måste vi ha med spagetti tydligen då. Har blivit en grej.
Alfred – 37:49
Nej, det måste vi inte alls det. Jag vill inte alls hålla oss ansvariga för det.
Anders – 37:54
Hur som helst, 2025 så valde Oxford Dictionary ordet rage bait till årets ord. Och det betyder ju då något innehåll som är gjort för att, för att göra dig arg, för att ilska ger engagemang och engagemang ger pengar.
Alfred – 38:08
Alltså oemotståndligt. Det går inte att låta bli och reagera för att det är så dumt. Man måste.
Anders – 38:13
Och den här hetsen och ilskan som, som vi har runtom oss i sociala medier, den är ju otroligt uttjatad. Jag tycker man pratar om det hela tiden. Men det är ändå något som jag tycker är värt att ta upp. Och det är ett stycke i boken 1984 av George Orwell. Har du läst den?
Alfred – 38:31
Absolut, absolut.
Anders – 38:32
Det är några år sedan jag läste den, men jag tycker ändå det är såhär, det är väldigt sitter på näthinnan den där boken. Jag tycker det är så roligt för att det stämmer så väl med vad vi ser runtom oss nu.
Alfred – 38:43
Ja, men det är ju imponerande och tecken på hans briljans hur han klarar av att skriva någonting före internet och allt annat och ändå fortfarande vara relevant i vår tid.
Anders – 38:53
Så den här boken skrevs 1948 och en framtidsdystopi där 1984 är, är liksom, det är hemskt. Arbetsdagen i boken där börjar med en gemensam hatstund mot fienden och där används den här hatstunden för att, för att svetsa samman folket mot de andra stormakterna.
Alfred – 39:12
Men visst är det typ tre, tre världsblock i 1984 om jag minns rätt.
Anders – 39:17
Exakt, precis. Det är tre supermakter som då slåss hela tiden i krig med varandra. Oceanien, Eurasien och Östasien. Man kallar det här för tvåminutershatet. Man börjar varje morgon med tvåminutershatet. Sen finns det lite längre hatperioder också där man hatar en vecka och sådär. Men poängen är att det här hatet då, det svetsar ihop befolkningen. Och de här tre stormakterna, de krigar ju hela tiden mot varandra. Och kriget och hatet, det fyller då en funktion inåt. Man har ett yttre hot som håller ihop befolkningen. Och om vi zoomar ut lite och tittar på världen just nu så har vi ju då tre supermakter. Vi har USA, Kina och EU som är de här tre stora blocken. Kina har ju sitt övervakningssamhälle med kameranät och ansiktsigenkänning som en bärande del i den här boken. Och USA, ja men där hetsar ju Trump nu mot EU och Kina med sina tullar och grejer sådär.
Alfred – 40:14
Men herregud, kan vi inte åtminstone ta en paus och bara lite lätt att konstatera att mellanårsvalet, nu borde väl Trump bli någon form av lame duck ändå. Eller?
Anders – 40:24
Ja.
Alfred – 40:25
Eller blir han ännu farligare utrikespolitiskt nu för att han inte kan göra någonting inrikespolitiskt längre?
Anders – 40:29
Ja, jag tänker det. Det är ju väldigt, väldigt, väldigt skönt att det gick så otroligt illa för honom i USA. Men det, jag är rädd för samma som du lyfter där att nu han, alltså utrikespolitiken, där har presidenten normalt sett mer svängrum. Och nu är det väldigt oklart vad han hittar på där. Det kan bli dumheter i Ukraina.
Alfred – 40:51
Men herregud, han förlorade ett val och han erkände sig besegrad typ. Det kändes som mer än man hade vågat hoppas på innan.
Anders – 40:59
Ja, så är det. Men han har ju i alla fall ägnat sig ganska mycket åt det här tvåminutershatet i USA för att liksom stärka den här amerikanska sammanhållningen, även om det gick lite snett för honom här nu i mellanårsvalet. Men det är ju mycket, det är ju det här Irankriget han startade och som drivit upp oljeprisen och sådär. Jag tror han var ju rätt populär innan dess dessvärre.
Alfred – 41:22
Han har väl använt det som taktik. Hur ska man ena överklassen med arbetarklassen mot resten av världen?
Anders – 41:30
Han fick ju nästan till det, men så startade han det här kriget. Det var ju lite småpuckat då. Men skillnaden mot Orwells framtidsskildring är att en av de här tre stormakterna är inte riktigt en stormakt och det är vi i EU som fungerar lite annorlunda. Så USA och Kina, de har ju enorma inre marknader med gemensamt språk och gemensam valuta och i stort sett gemensamt skattesystem och gemensamma kapitalmarknader där entreprenörer kan få hjälp att finansiera sina bolagsdrömmar. Och det att man har en inre marknad innebär att man kan handla med sig själv helt enkelt. I Kina pratar folk kinesiska i huvudsak och i USA pratar man amerikanska. De kan klara sig själva egentligen utan att handla med andra. Men vi i EU, vi har ju fortfarande 27 arbetsrättslagstiftningar och 27 olika skattesystem och 24 officiella språk bara i unionen. Och vi är inte där att vi är liksom en Inre marknad på samma sätt som man är i USA och Kina. Även om jag tror att Trump tror det mycket. Jag tror att när han vänder sig mot EU så tror nog han att EU är mer sammansvetsade än vad vi är. Eller vad tänker du?
Alfred – 42:38
Alltså jag vet inte. Jag tycker det är så svårt att veta hur mycket fyrdimensionell schack Trump spelar. För ibland så verkar det som att han tror det och ibland så verkar det som att han inte tror det. Så det är alltid svårt att veta vad, hur mycket som bara är att han inte vet.
Anders – 42:53
Ja.
Alfred – 42:54
Vad säger du?
Anders – 42:55
Det här att vi i Europa inte riktigt liksom hänger ihop. Det har IMF räknat på de här olika handelshindren med de olika arbetsrättslagstiftningarna och sådär. Och de har kommit fram till att det här motsvarar en tull som vi har mot varandra i EU på fyrtiofem procent på varor och hundratio procent på tjänster. Så vi har liksom igenom att vi inte riktigt har kommit överens om hur vi ska handla i EU ännu egna Trump-tullar mot oss själva.
Alfred – 43:26
Ja. Hur räknar man ut en sådan sak?
Anders – 43:29
Ingen aning.
Alfred – 43:31
Det är ju lite aversion att köpa från Frankrike för att man, de bryter på franska och så tänker man att de kanske inte har samma betalningshygien.
Anders – 43:40
Jag tror inte det handlar så mycket om just språkbarriärer utan mer arbetsrätt och så. Som exempel, om ett svenskt bolag skulle vilja anställa en person i Österrike. Låt säga att du har en expert som du vill ha i, om vi pratar bilar så är det någon differentialaxel. Ja, spelar ingen roll vad det är. Men då måste man registrera sig då som svenskt företag hos österrikiska Sozialversicherung. Usch, det var längesen jag läste tyska. Man måste köra österrikisk lönehantering och du måste följa österrikiska kollektivavtal. Och då riskerar man att bolaget anses ha ett fast driftställe och då blir du plötsligt skattskyldig i Österrike med allt som det innebär. Så den vägen väljer de flesta inte.
Alfred – 44:19
Kan man inte bara runda det igenom att den här österrikaren får konsulta istället och kan fakturera?
Anders – 44:24
Precis, de flesta företagen väljer ju då att anställa folk då som konsulter där de får starta en enskild firma eller gå in i ett konsultbolag eller sådär och sedan fakturerar arbetsgivaren i Sverige. Men det, alltså i Österrike så anses det vara ett skenegenföretagande att göra på det sättet och det är olagligt. Så att det här är ju inte heller bara en, en rät väg framåt. Ett annat alternativ som de allra flesta väljer, det är bara att skita i att anställa den där experten i Österrike och så istället så anställer du svenskar när du har ett svenskt bolag. Och det är nog det här mycket man pratar om när man pratar om det vi har.
Alfred – 44:57
Du visste att vi i podden Bilar med sladd hade österrikisk personal vid ett tillfälle va?
Anders – 45:02
Ja just det. Är han inte kvar? Din, vad är det, ditt kusinbarn?
Alfred – 45:05
Nej, mitt kusinbarn, nej min systerson till och med. Hoppas du lyssnar fortfarande. Han är tyvärr bortautomatiserad nu i takt med att transkriberingstjänsten har blivit allt bättre så behöver vi inte längre någon som renskriver transkriberingen. Det fixar AI det själv.
Anders – 45:21
Det ska sägas att vi handlar redan mycket med varandra i EU, men huvudsakligen med varor. Och varor står dessvärre för en minoritet av den europeiska ekonomin. Handeln med tjänster står för ungefär sjuttio procent av Europas BNP. Men den här tjänstehandeln sker ju då inte i huvudsak mellan europeiska länder, utan då i väldigt hög grad dessvärre med USA som vi har pratat, pratat mycket om här. Och om det är krångligt att liksom flytta människor över de europeiska gränserna så tycks det vara ännu svårare att flytta pengar.
Alfred – 45:52
Va? Vadå? Är inte pengarna flyktiga som attans?
Anders – 45:56
Ja, en av våra riktigt stora utmaningar i EU är tillgång till kapital. Du jobbar ju som investerare Alfred, så det här vet du allt om. När jag pratar om tillgång till kapital så pratar jag om pengar för att bygga och skala europeiska bolag. I USA och Kina så sprutar man fram bolag som göds med kapital så att de kan växa och bli större. Men vi har inte alls samma möjligheter i Europa. Känner du förresten till den här Draghi-rapporten? Jag vet inte om vi har pratat om i podden tidigare.
Alfred – 46:24
Nej, men jag känner till att den finns. Jag har absolut inte läst den och den är väl några år gammal nu alltså. Jag kommer inte ihåg precis vad den kom fram till och så vidare. Men är det inte också väldigt mycket att jämföra äpplen och päron? Att det är inte som att det sprudlar av privat riskkapital i Kina, utan det är väl att det är statliga pengar som går in överallt i Kina.
Anders – 46:43
Så är det absolut, men jag menar faktum kvarstår att de här pengarna i Kina klarar att bygga, göda och skala bolag som sedan konkurrerar med oss. Och våra möjligheter är mycket mindre att lyckas med det.
Alfred – 46:56
Jag tänker som det är en gammal sägning att man vet att det finns så himla mycket riskkapital, privat riskkapital i USA. Värderingarna är så stora och höga och det finns så mycket kapital. Så det är lätt att få en situation där amerikanska bolag kommer att ha en djupare krigskassa än europeiska konkurrenter och därmed liksom lättare att vinna i ett globalt race. Men sen så har vi också den här mekanismen att Kina helt oblygt verkligen använder statligt stöd till sina bolag för att hjälpa dem att komma fram. Och i Europa så har vi den här synen att det ska vara inte marknadsstörande med statsstöd. Och det är en väldigt viktig dynamik för att inte Frankrike ska hjälpa sina bolag på Italiens bekostnad och inte Sverige ska hjälpa fram sina bolag på Polens bekostnad och så vidare. Därför får inte våra stater gå in och stödja de lokala företagen hur som helst. Men USA som vi tänker på det stora föredömet med privatfinansiering och så vidare, där kan ju staten helt plötsligt kliva fram och verkligen stötta när de tror att någonting är geopolitiskt och strategiskt viktigt.
Alfred – 47:55
Så där blir det som att Europa är det enda stället där vi inte riktigt kan dopa ens det privata kapitalet med statliga pengar.
Anders – 48:01
Ja men du är precis på liksom en, en av de problemen vi har i Europa. Och det är ju egentligen inte så mycket att bygga ett litet startupbolag och få lite ängelinvesteringar. Det är inte där problemen är, utan det är att bygga de stora grejerna som Northvolt liksom. Det, det blev så stort att det till slut finns ingen som har så mycket pengar att de kan gå in och rädda ett sådant bolag. Men i Kina eller USA så hade de ju liksom någon bara liksom på en kafferast skrivit en sådan check.
Alfred – 48:25
Ja men det där blir nästan filosofiskt. Jag tror att det är många av dem som lyssnar på det här nu. De kommer att tycka att såhär, vadå? Det var väl inte, problemet var väl inte att Northvolt fick för lite pengar. Det var ju att de byggde ett dåligt bolag. Kom igen, man kan inte bara kasta ännu mer pengar efter ett dåligt bolag och så ska allting lösa sig. Eller vad är det du säger?
Anders – 48:43
Nej, Northvolt var inte alls ett dåligt bolag. Det var som de flesta andra bolagen som startar, eh, ett bolag som inte klarar att följa sin plan till fullo, utan de som dessutom var helt vansinnigt ambitiös, utan de fick lite problem eller ganska mycket problem och kom efter sin plan. Och det händer ju liksom. Och då behöver man nytt kapital för att brygga den tiden som man förlorar då när man får förseningar. Och i vanliga fall, alltså ett mindre bolag så, så finns det ju tusentals eller tiotusentals företag och investerare och så som kan liksom brygga det där. Men när du är på den storleken som Northvolt var, ja, vem ska du gå till? Liksom. Staten får inte hjälpa till. Och såhär, vad gör du liksom? Det, det finns ingen som har det här stora kapitalet, medan i Kina och USA så, så finns det.
Alfred – 49:31
Ja, men ett ganska bra tecken på som faktiskt stryker under vad det är du säger, det är ju vad som sen då hände. Det blev en konkurs. Och vem är det som då sen plockar upp resterna och kommer över det till vrakpris och sen kan bygga vidare? Ja, men då är det ett amerikanskt företag som, som i form av Lyten då, som med amerikanska finansiärer plockar upp det och naturligtvis då kommer över stora tillgångar. Allt går säkert inte att använda som det var tänkt och det finns säkert en massa som, som kommer gå till spillo i den där konkursen. Men det är ju ingen tvekan om att de kom över stora tillgångar till ett vrakpris när de kunde hämta upp det via konkurs då. Och det kan man ju tänka sig att hade, hade Northvolt varit ett amerikanskt, eh, bolag, eh, då hade det tidigare funnits större och mer konkurrens för alternativa köpare till konkursboet, kanske till och med med folk inifrån Northvolt.
Anders – 50:22
Det hade inte gått i konkurs. Det hade aldrig hänt liksom, utan någon hade langat fram de pengarna som behövde och så kan möjligen fått en bra deal då liksom när de verkligen var i, i behov av pengar. Men att, att låta såhär stora tillgångar och så gå om intet, det är ju, det är ju ren kapitalförstöring. Och det, jag är otroligt ledsen att inte svenska staten på något sätt försökte hitta ett sätt att, att rädda det här. För att, att Kina äger batteri, liksom, kunskapen, det är ju, det är ju väldigt dåligt för hela Europa.
Alfred – 50:50
Mm. Ja, ja, jag, jag ska inte argumentera mer emot. Jag är inte riktigt lika tvärsäker som du på, i de här svaren. Men okej.
Anders – 50:57
Jag är inte tvärsäker heller.
Alfred – 50:58
Vad, vad leder det här till för slutsatser då?
Anders – 51:01
Ja, nej men Draghi-rapporten, jag ska bara för, för lyssnaren och kanske för dig också fräscha upp minnet. Det här är en jätteomtalad rapport. Den kom då 2024 som EU tog, tog fram. Då handlar det om EU:s ekonomiska framtid. Och den här målar upp en väldigt dyster bild om EU och EU:s produktivitet och tillväxt som släpar efter USA och Kina. Och den sågar Europa på punkt efter punkt efter punkt och verkar ha givit europeiska, liksom EU-politiker ett rejält uppvaknande och blivit omskakade här i, i grunden.
Alfred – 51:33
De har blivit det då?
Anders – 51:35
Verkligen, absolut. Man beskriver den här rapporten att vi i Europa, vi har väldigt goda förutsättningar att kunna finansiera upp sina bolag. Så EU, EU:s hushåll, de sparar mycket mer än de amerikanska hushållen. Men till skillnad från de amerikanska hushållen så hamnar våra sparpengar i väldigt hög grad på vanliga sparkonton och används inte alls till att investera i våra egna bolag. Amerikanernas sparpengar, de, de används i jättehög grad till, genom olika fonder och så, används liksom till att stödja startupbolag. Och också amerikanska pensionsfonder förvaltar mycket mer kapital än de europeiska och de stoppar in jättemycket av sina pengar i amerikansk innovation. Så att där är en stor skillnad. Det är ju någonting man skulle kunna göra med en gång. Det finns ingen anledning att det är på det sättet egentligen i Europa. Om vi tittar på de privata investerarna, stora investeringsbolagen då, det är väl mer din home turf Alfred, så är de fortfarande i väldigt hög grad nationella. Bpifrance till exempel är ju ryggraden i fransk tech-industri och det är liksom en ren, det är bara franska bolag de stoppar pengar i.
Anders – 52:40
Tyskland har en mängd stora investmentbolag som HV Capital och flera andra som bara i stort sett investerar i tyska bolag. I Sverige har vi ju Investor och Wallenberg och så som, som i stort sett bara investerar i Norden.
Alfred – 52:51
Men alltså min, min, mitt intryck ändå är att det är många av de europeiska riskkapitalbolagen som är paneuropeiska nu, som vill investera i hela sfären. Så åtminstone inom tech där jag kan mycket.
Anders – 53:01
Nej men absolut, och du har helt rätt och det är ju på väg dit. Alltså vi rör oss åt det hållet. Så att min spaning här om EU är inte alls bara nattsvart som du kommer höra alldeles strax, utan vi är på väg åt rätt håll. Men historiskt sett så har det ändå varit liksom språk, barriärer och personliga nätverk och så har ändå skilt oss européer åt. Och den här lag-lagstiftningen och så som vi pratade om innan. När europeiska bolag då nu börjar bli för stora för de europeiska investerarna, precis som vi pratade om med Northvolt, eh, innan, så letar de sig alldeles för ofta till USA istället för att hamna här på börserna. Det är ju liksom den stora trumfen att hamna på, liksom, Nasdaq-börsen eller sådär i USA. Och vi, vi är inte dåliga på innovation i Europa. Vi är ganska duktiga egentligen och föder upp bolag här i Europa, men de hamnar sedan i USA när de ska växa i väldigt hög grad. Det är ju liksom inte såhär, varför är det självklart att Spotify och Klarna och Oatly och Ericsson och de här ska sticka till USA och börsnoteras där?
Anders – 54:00
Såhär, varför kan inte vi erbjuda en, en bra kapitalmarknad i, i Europa? Det är ju såhär, vi har funnit oss i att det ser ut på det sättet, men det är ju ingen, såhär, naturlag att det ska vara så.
Alfred – 54:12
Ja, det blir ju svårt att trolla fram större, djupare fickor och större pengar i Europa än vad som finns i USA. För det är väl, det är väl sanningen att det är därför de sticker dit för att det är lättare att de flesta av de här bolagen reser ju pengar i samband med börsintroduktion och det blir lättare att fylla emissionen och få bra värdering på Nasdaq i New York än Stockholmsbörsen eller Frankfurtbörsen.
Anders – 54:34
Absolut. Och det är ju ingen naturlag att det ska vara så. Eller hur? Utan det har ju bara blivit så mycket på grund av europeiska regleringar och så som vi ska prata om alldeles strax.
Alfred – 54:44
Det är ju faktiskt, vad är det? 700 miljoner invånare i Europa och bara 300 i USA.
Anders – 54:48
Ja, det är väl 450 tror jag, något sånt där i EU då. Det är ju fler i Europa om man räknar in de som inte är EU, men, men absolut. Men hur som helst då. Så vi har för lite kapital i Europa, men vi har väl för mycket gemensamma regler, eller hur?
Alfred – 55:07
Ja, det har man hört. Vad är en jordgubbe egentligen och så vidare?
Anders – 55:10
Ja, det cirkulerar jättemycket myter om EU:s regleringsiver. Och från många håll så har jag hört liksom hånfullt om hur EU reglerat hur böjda gurkor får vara. Har du hört det också?
Alfred – 55:23
Ja, men det har jag nog också hört att det, att det är en myt. Det hade liksom nått fram till mig. För så är det väl inte då, Anders?
Anders – 55:29
Alltså, såhär, det är väl inte helt och hållet en myt. För att om en inre marknad ska kunna fungera så måste man ha en gemensam definition om vad en produkt är liksom. Annars, om, om en svensk gurkodlare tar fram gurkor så som vi tänker att en gurka ser ut. Men tyskarnas gurkor, de är liksom dubbelt så tjocka och böjda som falukorvar och fransmännen, de är runda och ringformade och sådär. Såhär, då har, då kan vi inte sälja våra produkter om vi inte har en gemensam definition av vad de här produkterna är.
Alfred – 55:58
Då sitter vi med- Jo då, det kan vi väl visst det. Det blir väl upp till oss konsumenter att välja hur böjda gurkor vi tycker är godast. Vad då?
Anders – 56:04
Ja, men då blir det ju tjugofyra olika gurkor. Då har vi ju liksom inte en, alltså såhär, ja men du kan ha olika gurkmodeller då. Men poängen är ju att vi homogeniserar vårt, våra produkter och vårt, våra tjänster och, och liksom det vi har i Europa. Och det, det har vi ju hållit på med i EU nu, liksom med alltifrån hur stickkontakter ser ut och CE-märkningar och vilka produkter som får säljas och sådär. Så att det blir en gemensam marknad med- Men jag fattar inte.
Alfred – 56:27
Vad, vad är problemet med att gurkor är olika böjda beroende på var de kommer ifrån?
Anders – 56:31
Det är inget problem alls egentligen och det är inte ens EU som har bestämt det, utan det var ju gurktillverkarna, gurkodlarna själva som ville ha med det i definitionen gurkornas böjdhet. Därför att raka gurkor är lättare att, att packa i standardlådor och då vill man, vill man ha det med i definition, definitionen. Så det är ingenting som EU har bestämt. Men sen blir det här liksom en, en liksom en faktoid som sprids att, att EU då håller på att reglera sönder marknaden. Bananer var samma sak, liksom att EU skulle då ha krävt att bananer ska vara raka. Och det var en, såhär, för säkert tio, femton år sen så var det jättestort det där om, när folk argumenterade för att man skulle lämna EU. Och återigen, samma sak som med gurkorna. Branschen själva hade önskat att dela in bananer i olika klasser, där definitionen för högsta kvalitetsklassen var, hade då definitioner för liksom att bananer ska vara fria från missbildningar eller onormal krökning stod det i den då för att, och det var det som var grunden där.
Alfred – 57:29
Men jag fattar, jag är fortfarande inte riktigt med. Varför behövs det ett europeiskt regelverk på, vadå, klassning av bananer? Varf-varför har man det?
Anders – 57:39
Man har europeiska regelverk runt alla produkter i stort sett. Du kan gå in och titta i liksom tullregistret och så kan du hitta precis varenda produktkategori där. Så att när du importerar en blodtrycksmätare så ska du veta att den mäter blodtrycket exakt likadant, oavsett om den kommer från Grekland eller Frankrike eller Tyskland eller vad den är. Alla har samma regler.
Alfred – 58:01
Just det, men på en blodtrycksmätare så fattar jag. Det känns ganska uppenbart direkt varför det är relevant att den mäter blodtryck på samma sätt så att man inte blir lurad eller har svårt att jämföra värden. Men formen på bananer och gurkor, jag förstår inte varför det behövs ett regelverk på det.
Anders – 58:16
Nej, det gör det inte heller. Alltså, det är ju återigen branschen som önskat det. Men om du tar liksom, det var, jag vet inte om du minns det, men choklad var en sån grej. Vi hade chokladdryck, eh, fick inte kallas choklad för att det var för lite kakao i. Och då har man bestämt för att du ska kunna sälja choklad så behöver det vara en viss mängd kakao annars når du inte över.
Alfred – 58:36
Just det. Så vi ska, man ska typ vara arg på EU för att det är för lite reglering om det är så att man får sälja någonting som till färg och form och namn påminner om guacamole men inte innehåller någon avokado.
Anders – 58:51
Jag vet inte om man ska vara arg eller inte. Alltså branschen vill ju ha gemensamma spelregler. Alltså, industrin vill ha det. Man vill att det ska vara lätt att handla mellan gränserna. Så att det här är ju i, för dem som jobbar, så att säga jobbar med, med varuhandel och så, så är det här en icke-fråga. Det är klart att man ska ha gemensamma definitioner så att vi inte i Sverige sitter med vår egen definition av hur elnätet ska vara konfigurerat, så att vi inte kan använda elektronik från andra länder och så där.
Alfred – 59:17
Okej, jag ska släppa det här nu. Ja, gör det. Men visst vore det kul om vi hittar någon som med emfas kan argumentera för varför gurkorna måste vara raka?
Anders – 59:26
Eller bananerna. Ja, absolut. Vi, det finns i alla fall en person som med emfas kan argumentera för hur, hur tramsigt det är att EU krävt raka bananer då, vilket de inte gjort. Det var en EU-korrespondent för Daily Telegraph i Bryssel som spred myten om att EU krävde raka bananer. Han hette Boris Johnson.
Alfred – 59:46
Okej, det var så. Han blev ju premiärminister sen då som bekant.
Anders – 59:48
Precis, som drev UK då ut ur EU. Och han, det var inte bara det här med raka bananer han, han drev, utan han spred fruktansvärt mycket myter om EU som fick fäste då som faktoider och som skapade, liksom var med och piskade upp den här liksom motsättningen mot EU som egentligen i stort sett Var rena dumheter. Och du lyfte det här med spaghetti innan för övrigt. Där gäller faktiskt det motsatta. Italien, de hade en lag från 1967.
Alfred – 1:00:16
Kan vi få en trumvirvel? Här kommer spagettin. Vad ska det bli?
Anders – 1:00:20
Ja men i Italien så gäller det motsatta då för att där hade Italien en egen lag från 1967 då som krävde, som väldigt specifikt krävde att torkad pasta får bara göras av durumvete. Men EU-domstolen slog fast 1988 att Italien får inte stänga ut pasta från annat vete än andra länder för då är det liksom konkurrenshinder. Så de var tvungna att ändra den. Så de rev upp den lagen. Så att nu är det liksom, får du göra pasta hur du vill.
Alfred – 1:00:47
Och det är, hjälp en lekman här. Det är egentligen ingen skillnad på durumvete och annat vete mer än att det råkar komma från durum. Eller vad då? Vad är durumvete?
Anders – 1:00:56
Ingen susning. Det kan säkert lyssnarna hjälpa oss med.
Alfred – 1:00:59
Skriv gärna och berätta. Men för det känns ju konstigt att de gav sig på det men man låter champagne fortsätta hålla sig till champagne då.
Anders – 1:01:06
Ja, det är förstås intressant, absolut. Men poängen är ju att de här gemensamma definitionerna, definitionerna är en förutsättning för en gemensam marknad. Jag jobbar ju med it-system för sjukvården och vi har ett EU-gemensamt regelverk som heter MDR, Medical Device Regulation för medicintekniska produkter. Och ett enda gemensamt godkännande för våra produkter gör då att produkterna jag bygger kan nå 450 miljoner människor i EU. Hade jag haft 27 olika regelverk att förhålla mig till så hade vi ingen orkat, jag hade aldrig orkat anpassa det här för de små länderna utan då hade man gått på de stora länderna som kanske Tyskland och Frankrike eller helt och hållet skippat europeiska länder och gått direkt till USA. Och vi som litet land, Sverige, vi hade ju varit jätteförlorare på, på det här. Så för oss är det dunderbra för vår industri att vi har de här gemensamma reglerna och sådär.
Alfred – 1:01:58
Just det. För det lilla exportberoende landet, då älskar vi det här.
Anders – 1:02:02
Ja, precis. Så när man, men när man talar om regleringar i EU så handlar det egentligen väldigt ofta om den ökande mängden pålagor som drabbar europeiska bolag. Inte så mycket det här, de här definitionerna, det används liksom för trams och så. Men numera man ska göra personuppgiftsbiträdesavtal, hållbarhetsrapportering och granskning av leverantörskedjor och cybersäkerhetsrapportering och mycket annat. En tung börda som under de senaste åren kommit från EU i sin regleringsiver. Och man får ju som litet bolag inget extra stöd, ekonomiskt stöd, utan du förväntas bara kunna hantera allt det här på toppen av det du gör i ditt bolag. Och det, det är mycket det här man pratar om när man pratar om den här regleringsivern som, som har drabbat oss i Europa. Och så, så jag menar vi, vi i Europa, vi har hållit på att paja för oss själva på många olika sätt. Och det här tog ju den här Draghi-rapporten också upp då att det här är ett verkligt handelshinder för oss själv, som vi gör för oss själva. Och här har EU fått liksom skräcken, sett skräcken i vitögat liksom när man förstår.
Anders – 1:03:06
För var och en så låter de här regleringarna som helt fine liksom. Men det är när man staplar dem på varandra som, som bördan verkligen uppstår. Och där har den här Draghi-rapporten verkligen fått effekt. Så nu håller man ju på i EU och börjar luckra upp många av de här regelverken i det som kallas Omnibus tror jag det heter, initiativet då.
Alfred – 1:03:27
All right, men innan vi börjar med den här långa utflykten, då sa du att vi skulle upp i rymden och grejer. Men än så länge är det mest europeisk byråkrati. Du gör hedervärd insats på att få europeisk byråkrati att vara spännande, men EU-byråkrati är ändå EU-byråkrati. Vad ska det här bli nu?
Anders – 1:03:45
Ja, men vi ska lämna Europas byråkrati. Vi har ju då liksom en halvfärdig marknad har vi konstaterat. Vi har inget gemensamt kapital. Vi har regler då som folk skämtar om. Vad, vad ska till för att vi ska liksom ta tag i problemet, bygga liksom Europa starkt? Och svaret, det har orange hår.
Alfred – 1:04:06
Okej, det är så. Två minuters hat mot en gemensam yttre fiende med orange hår helt enkelt. Det är så vi ska resa oss.
Anders – 1:04:14
Frågan om inte det redan har hänt. Vi har ju under många år sysslat med ett aktivt självskadebeteende i Europa med det här regelivrande och sådär. Att vi håller på att springa på fel bollar i väldigt hög grad. Vi trycker ner de här regleringarna i halsen på Europas företagare och vi har inte kapitalet vi behöver. Och liksom EU-medborgare hetsar mot det här liksom skakiga gemensamma bygget. Det har ju förekommit länge. Det har du säkert hört att många som vill liksom lämna EU och sådär. Och så kom ju den här Draghi-rapporten som drog oss européer med ansiktet nedåt i leran här. Och när Trump då i april 2025 presenterade sina drakoniska tullar, så jag kände då att det här, det är nog kört för Europa. Det var liksom botten i alla fall som jag kände då. Jag vet inte, du kanske varit mer optimistisk i den här Trump.
Alfred – 1:05:11
Ja men jag tycker det har varit en fascinerande de här decennierna. Om man tänker på när Sverige från början skulle gå med i, alltså när det var folkomröstning i Sverige och hur, vilka var det som drev EU-motstånd då? Då var det ju högern var väldigt mycket för EU och den gemensamma marknaden. Och så var vänstern emot det för att det på något sätt skulle bli storkapitalets liksom ultimata seger över det vanliga folket. Men sedan i takt med att världen har förändrats och det är liksom ett Trump och en ytterhögern och från det hållet som Kritiken mot EU kommer och Brexitrörelser och annat har fötts. Då är det ju som att vänsterns EU-motstånd har ju svalnat. Och istället så har Europa och EU alltmer börjat framstå som, jag menar, det gemensamma solidariska projektet om att samhällsbygge som ska leda till en bättre värld för vanliga, vanligt folk. Och att liksom på det sättet så har högerkritiken gjort EU till mycket mer av ett vänsterprojekt än vad det liksom var från början.
Anders – 1:06:08
Jag håller med om det. Med den skillnaden att de högerpartierna som är emot EU, det är ju liksom inte ekonomisk höger, det är ju inte liksom företagsliberala partier, utan det är ju liksom en extremhöger i, liksom på en annan GAL–TAN-skala va.
Alfred – 1:06:23
Ja men absolut, en annan skala. Men de marknadsliberala partierna som har varit mest pro EU, de, det är ju tyvärr då samma partier som sedan så småningom har fått alliera, alliera sig i många länder med de yttre högerkrafterna. Så de har blivit mycket mer konservativa i sin hållning.
Anders – 1:06:36
Ja, men alltså det här genomusla beteendet som Trump haft mot oss européer har fått en intressant bieffekt som du var på. För vad gör folk då när de har en yttre fiende som, som Trump då blev? Jo, men de sluter sig samman och den här sammansvetsningen av oss européer som vi så innerligt behövt under väldigt lång tid, den händer nu. Och jag som jobbar med IT-system mot Europa har sett det här komma under väldigt lång tid. För, för några år sedan var det helt okontroversiellt att vården skulle använda amerikanska IT-lösningar. I Region Skåne och Västra Götalandsregionen så la man miljardbelopp på att köpa in det amerikanska journalsystemet Millennium. Trots att det då skulle innebära att svenskars journaluppgifter skulle hamna under den amerikanska lagstiftningen CLOUD Act, som skulle innebära att amerikanska myndigheter skulle kunna läsa våra journaler. Men det var ändå helt fine för de här två regionerna. Vi skulle inte ens bli informerade om att de är inne och läser våra journaler. Microsoft i Frankrike, de har inför franska senaten erkänt att bolaget inte kan garantera att deras data inte lämnas ut till amerikanska myndigheter på grund av CLOUD Act.
Anders – 1:07:46
Så att varenda Windows-konto, allt du har på en Windows-dator, i alla fall i molnet, kan amerikanska myndigheter när som helst hämta ut.
Alfred – 1:07:56
Alltså jag måste erkänna, det här har verkligen varit en resa inuti mig också någonstans. Att jag var nog för tio år sedan eller åtminstone, ja men för tio år sedan så hade jag i ganska stor utsträckning himlat med ögonen åt myndigheter som inte kan använda Dropbox och så vidare och blir så ineffektiva i sina arbetsmetoder. Och sen bara, nej men det är nog på riktigt så att det är väldigt dumt om Skatteverket och gänget har sina filer lagrade i amerikanska cloudtjänster. Och kanske är det så att vi privata företag också borde tänka oss mer för med vilka molnlagringstjänster vi använder etcetera.
Anders – 1:08:30
Ja, i februari förra året så skrev Trump under en presidentorder med sanktioner mot internationella brottsmålsdomstolen ICC. Kommer du ihåg det? Det var en sån här stor grej. Och då följde ju Microsoft den här presidentordern och de stängde av e-posten för ICC:s chefsåklagare. Ja, med mejlen där. Alltså, det är helt otroligt hur amerikanska myndigheter har, har oss i ett pungrepp. Och det, det börjar vi se nu, eh, det här. Och liksom Trumps hetsande mot Grönland och vurmandet för Putin och sådär. Nu börjar det verkligen svänga. Precis samma resa som du går igenom Alfred, den gör man runt om i Europa på myndighetsnivå.
Alfred – 1:09:14
Men och visst är det så att det är på väg fram liksom regleringar som gör att Europa i större utsträckning måste, i synnerhet när det är offentliga upphandlingar och så annat, måste de välja europeiska aktörer av teknik.
Anders – 1:09:28
Ja, precis. Så att alltså det här är liksom tvåminutershatet mot vårt yttre hot i USA svetsar ju oss samman. 2025 kom EU med ett lånepaket som heter SAFE som var på hundrafemtio miljarder euro, ett jättelånepaket som gav europeiska länder rätt att låna till sitt försvar. Det har du säkert hört. Det har skrivits mycket om det i media.
Alfred – 1:09:48
Ja alltså det är belopp som är svåra att förstå. Ettusenfemhundra miljarder kronor alltså ja.
Anders – 1:09:53
Men då med jätteförmånlig ränta skulle man få låna pengar. Men då var ju då för att få del av det här så var ett krav på att du skulle handla då med EU eller EES. Faktiskt räknar man med Ukraina där. Danmark valde då europeiskt luftvärn. Tidigare har man köpt amerikanskt Patriot. Precis Spanien la ner planer på sitt amerikanska stridsflyg F-35 och istället köpte europeiskt stridsmateriel. Och liksom överlag så sker nu en väldigt omfattande handel med försvarsmateriel i Europa som inte har varit tidigare. Och på IT-sidan så storinvesteras det i Europa nu. Vissa har gått väldigt långt. Det har skrivits lite i media om Danmarks digitaliseringsministerium och den tyska delstaten, vad fasen, Schleswig-Holstein. De har bytt bort Microsoft Office och håller på att byta om de inte har bytt till då LibreOffice med open source. Nej, de har bytt redan. Man håller på att dumpa hela Windows till förmån för Linux och det är ju jättemånga, tiotusentals människor som berörs. Österrikes försvarsmakt har bytt till LibreOffice och staden Lyon i Frankrike gick över till OnlyOffice och Linux 2025. Så att det, det händer nu liksom. Det har aldrig funnits en sådan våg tidigare.
Alfred – 1:11:07
Det händer nu, men allvarligt talat har du använt LibreOffice?
Anders – 1:11:10
Det är ju så dåligt.
Alfred – 1:11:12
Det kanske har blivit bättre. Det är säkert två år sedan jag använde det sist.
Anders – 1:11:16
Jag använde det faktiskt väldigt nyligen för jag installerade på min mammas dator och det ser ut som Office gjorde för femton år sedan kanske. Men funktionaliteten finns där i alla fall.
Alfred – 1:11:26
Men hur som helst.
Anders – 1:11:29
Det här var ju ingen som talar om de här sakerna innan. Så det är en snöboll som är satt i rullning och det handlar bara om digital suveränitet. Man vill komma loss från det här beroendet man har till USA. Och det här har ju kommit bara efter att Trump har börjat hota oss. Vi trodde ju USA var vår vän. Den här amerikanska administrationens beteende, det är liksom på sikt så kommer det här vara väldigt bra för oss européer för vi svetsas samman på ett sätt som vi verkligen behöver. Vi har varit så splittrade och vi har hellre handlat med USA och andra länder än, än oss själva. Men nu bygger vi den här starka gemenskapen och jag hoppas att även efter Trump att den, den blir kvar det här. Jag ser ju jättemycket tecken på att det här, det börjar vakna upp överallt i Europa.
Alfred – 1:12:13
Så den här liksom, jag vet inte vad man ska kalla det för, den här stämningen som har rått i Europa som har tagit Hollywood hundra år att bygga upp av att vi alla blivit så impade av USA att vi alla ville bli typ nästa delstat och att vi helt okritiskt har köpt allt direkt därifrån för att det känns bättre än att köpa något konstigt belgiskt eller portugisiskt cloudtjänst. Liksom då nu har Trump klarat av att äntligen bota européerna från den där illusionen och välja varandra istället då. Är det det som är poängen här?
Anders – 1:12:44
Det är poängen och det finns jättemycket mer liksom trender som pekar åt det hållet. USA, det kan vara värt att nämna för lyssnarna, det vet du förstås, men USA tillväxt kommer nästan bara från IT och mjukvara. Den amerikanska ekonomen Jason Furman på Harvard räknar ut förra året att de, de här dataområdet och mjukvara och AI och datacenter stod, så stod för nittiotvå procent av USAs BNP-tillväxt under första halvåret 2025. Utan den, utan den här sektorn så hade tillväxten varit på 0,1%. Så att det inte är liksom hela USA som är grymma, utan i just den här specifika sektorn som vi nu i Europa börjar liksom flytta hem och ta, ta kontroll.
Alfred – 1:13:30
Men gör vi det då? Linux och LibreOffice, kom igen, det är ju, det är ju inga såhär under, det är inga bra skarpa produkter. Man kan fråga sig liksom hur mycket det kostar i minskad produktivitet hos den här personalen. Och AI som väl ändå någonstans är det kanske viktigaste när det kommer till att hänga med i produktivitetsutvecklingen här. Vi har ju Mistral i Frankrike men som ändå på något sätt är med i matchen, men de är ju ändå i någon form av andra liga under de ledande amerikanska AI-bolagen. Är det så att vi måste använda den franska AI:t istället för det amerikanska för att vi inte ska skicka över makten till USA? Men om vi gör det kan vi liksom hålla jämna steg i produktivitetsutvecklingen då?
Anders – 1:14:15
Anledningen till att vi suger så mycket i Europa Alfred, det är ju för att vi har varit så splittrade. Vi har köpt amerikansk mjukvara. Någonting händer ju när det här drivet kommer och kraven att nu köper vi europeiskt istället och nu satsar vi på Europa. Då kommer ju pengarna och då plötsligt så blir vi ju bra. Det är ju inte en naturlag att vi är kassa i Europa. Tvärtom, vi bygger jättemycket. Jag berättade om Spotify och Klarna och så innan. Vi är jätteduktiga på att bygga mjukvara. Så att jag vet att jag i podden många gånger har raljerat om att vi är dåliga på att bygga mjukvara, men det är vi inte.
Alfred – 1:14:43
Vi är duktiga på att bygga mjukvara. Jag tycker du brukar vara stolt över svensk mjukvara, men du brukar säga att tyskarna inte kan bygga mjukvara.
Anders – 1:14:48
Ja okej, förlåt. Nej men det kan de också, men problemet är att vi har en massa andra problem. Liksom att vi är så splittrade och är tjugofyra olika länder. Det är där egentligen vårt stora problem är. Överbrygger vi den splittringen så kommer det här gå väldigt bra. Trump har ju nu liksom på bara två år lyckats med vad Bryssel aldrig någonsin varit i närheten av att klara. Han har gett Europa ett yttre hot här nu och liksom samlat vårt tvåminutershat på, på Washington, liksom amerikanarna. Och ett område där USA blivit och när USA-dominansen blivit väldigt tydlig, det är ju internet från, från rymden och rymdindustri överlag. Du har säkert hängt med i nyheterna när Ukraina behövde kommunikation så.
Alfred – 1:15:29
Ja men det, det är ju, ingen kunde ju föreställa sig innan invasionen av Ukraina att Starlink, som Elon Musk och SpaceX började skjuta upp, skulle få den rollen. Alltså, Starlink är ju anledningen till varför Ukraina inte har förlorat kriget mot Ryssland skulle jag säga. Hade inte Ukraina haft det orättvisa övertaget mot de ryska trupperna tror jag inte att de hade kunnat. Med tanke på hur många andra orättvisa fördelar som ryssarna har, så är det ju liksom svårt att se hur Ukraina skulle kunna hålla ryssarna stången annars. Alltså det är ju helt absurt om man ser till hela världshistorien att nu har den här makten koncentrerats i händerna på ett enskilt techbolag med en enskild stark ledare som egentligen bestämmer utgången av kriget. Och har visat för alla andra världens länder och ledare vad det är som man måste ha för att kunna konkurrera militär, med militärmakt i framtiden.
Anders – 1:16:23
Exakt. Och det de här drönarna gör då med sin Starlink är att de är ju uppkopplade med en riktigt, riktigt höghastighets den här satellitförbindelsen som gör att de kan träffa sina mål väldigt precist och undvika luftvärn och annat då. Och det var Elon Musk personligen som bestämde att Starlink skulle användas av Ukraina. Och nyligen så bestämde han personligen att Ukraina inte ska få använda det längre.
Alfred – 1:16:50
Nu har de ju liksom skapat en, en annan version av Starlink som heter Starshield, som är den amerikanska militärens version av Starlink, men som i grund och botten är samma teknik. Och så försöker de ju två sina händer i dem och säga att där har inte vi makt över, utan det där är den amerikanska militären.
Anders – 1:17:02
Det är Trump precis. Men, men faktum är ändå liksom att nu har Ukraina nyligen här då förlorat tillgång till Starlink och de misslyckas nu med sina drönarattacker i jättehög grad. Och det här har blivit ett jätteproblem för, för Ukraina som det är just nu.
Alfred – 1:17:19
Och sen så återställs det och sen så försvinner det. Och så ja, det verkar vara lite fram och tillbaks där nu.
Anders – 1:17:23
Ja, men Europa, vi har ju faktiskt vårt eget svar på Starlink. Det heter OneWeb och det här historien där bakom OneWeb.
Alfred – 1:17:32
Men hold your horses, vad då? För jag vet att kineserna och ryssarna är på gång med sina versioner av Starlink. Men Att Europa hade ett eget Starlink, det visste jag inte. Och jag kände ändå till OneWeb, men är inte det skitdåligt? Jag tänker vi ska- Kommer från innan Starlink eller vad då?
Anders – 1:17:50
Vi ska gräva ner oss i det precis nu. Alfred, känner du till Greg Wyler? Ringer namnet en klocka?
Alfred – 1:17:58
Nej, jag har aldrig hört det namnet.
Anders – 1:17:59
Nej, det är en amerikansk telekomentreprenör som 2007 startade bolaget O3b som byggde en lösning då för internet via satellit. Hans idé då, det står väl för other three billion tror jag. Alltså idén var att bygga internet via satellit för de tre miljarder människorna på jorden då som saknade internet. Det var rätt tidigt, så 2007 var detta. Och han byggde teknik och alltihop och 2013 så skickade han upp de första satelliterna i rymden, då med en rysk Sojuz-raket från Franska Guyana. Och redan 2014 så började man då starta det här bolaget i kommersiell drift och kunde faktiskt erbjuda internet då. Men de här satelliterna, de låg i medelhög omloppsbana, MEO. Du har ju rapporterat mycket om rymden, så det här har du koll på. Och problemet med det, det var att det gav lite för hög latency, alltså fördröjning, för att det ligger en bit ut i rymden. Eh, så att upplevelsen var inte jättebra med det här liksom O3bs rymdinternet. Då fick Wyler en ny idé. Så tänk om man kunde placera de här satelliterna mycket närmare jorden i den låga omloppsbana som heter LEO, som är väldigt, väldigt nära jorden.
Anders – 1:19:08
Det här skulle ge väldigt kort latency och då pratar vi 20 till 40 millisekunder fördröjning. Det är typ det vi har liksom normalt sett när vi surfar på nätet sådär. Och det skulle ge typ samma god upplevelse av internet via satellit som man normalt sett är van vid då, eller som vi är vana vid. Men för det skulle man behöva jättemånga satelliter och man skulle behöva kunna skjuta upp alla de här på ett prisvärt sätt. Och vem gick han till då tror du för att skjuta upp de här satelliterna på ett prisvärt sätt?
Alfred – 1:19:36
Eh, det måste nästan ha varit Elon Musk va, för SpaceX fanns ju redan. Det var det.
Anders – 1:19:41
Precis, det fanns då. Precis, så han stack till Elon Musk och föreslog ett samarbete där SpaceX då skulle bygga, hjälpa till att bygga de här satelliterna och så skulle han skicka upp dem. Musk fick en, en djupdykning i den här affärsidén, precis hur det här satellitnätverket skulle kunna funka. Och Wyler hade ju redan byggt satellitinternet en gång och han hade knäckt hur mycket detaljer som helst i liksom hur det här ingenjörsmässigt skulle kunna funka och lösas. Men Wylers idé, det var ju bygga ett eget bolag, alltså OneWeb som vi ska prata om nu då. Och partnern skulle vara SpaceX här och leverantör till OneWeb då av uppskjutningar och sådär. Men Musk hann bli helt såld på det här konceptet när han hörde om det. Och hans krav, det var att SpaceX skulle äga och styra hela projektet och han ville göra allting själv och bygga satelliterna och sådär. Och liksom hans koncept var att om man liksom vertikalintegrerar och gör det i SpaceX så håller man nere kostnaderna och äger hela energi- Man måste komma ihåg i det här sammanhanget att det här var ju en tidpunkt då SpaceX hade fått Falcon 9-raketerna att fungera väldigt bra.
Alfred – 1:20:47
De började verkligen kunna skala hur mycket uppskjutningar de kunde göra och folk började säga att säga: ”Ja men nu kan inte SpaceX växa mer för nu har ni redan saturerat hela launchmarknaden. Alla uppskjutningar som ni kan ta har ni redan, så det går inte att växa härifrån.” Och SpaceX bara: ”Nej, nej, vi kan skjuta upp mycket, mycket mer raketer. Vi blir vår egen kund om ingen annan är vår kund.” Och då var det ju här han avsåg.
Anders – 1:21:09
Ja, för de här samtalen sprack naturligtvis när Wyler hade berättat om den här, det här konceptet för Elon Musk. Han kanske hade hittat på det ändå, Elon Musk, men ett år senare, 2015, så presenterar Elon Musk en ny affärsidé från SpaceX som han då hade gått och grunnat på ett tag, sa han. Internet via satellit i låg omloppsbana, LEO, som då skulle ge väldigt hög eller väldigt låg latency. Och redan då när han presenterade så hade han fått med sig Google och Fidelity som investerat en miljard dollar i SpaceX för att kunna realisera det här projektet då. Han nämnde inte Wyler och OneWeb när han presenterade det här. Wyler, han blev ju liksom totalt förstörd av det här, men han gav sig inte utan han drog i gång sitt nya bolag, OneWeb, som fick huvudkontor i London. Han fick ett avtal med Airbus i Florida om att bygga satelliterna som han hade ritat. Han fick med sig investerare från hela världen och han fick faktiskt riktigt bra fart på OneWeb där. Men problemet är att man behöver ju väldigt mycket satelliter då för att, eller många satelliter för att få en, ha en bra produkt.
Anders – 1:22:16
Och 2019 så hade man fått upp tillräckligt med satelliter för att kunna visa upp sin lösning. Faktiskt i juli 2019 så visar de upp sin lösning och då kunde man strömma HD-video med 400 megabit per sekund. Det är många tekniker som inte, eller icke-tekniker som lyssnar, men det är, ja vad blir det? Delat på åtta så vore det megabyte. Det är bra.
Alfred – 1:22:37
Ja men det är ju riktigt bra bredband så klart. Det är ju allt över 10 megabit hemma är ju någonstans bredband.
Anders – 1:22:44
Och fördröjningen här var cirka 30 millisekunder så det var otroligt bra liksom. Och bara tre månader senare så poppar Starlink upp för första gången då och visas upp av Elon Musk när han då twittrade att de också hade fått i gång sin Starlink. Och då var ju de liksom, de låg precis och kämpade där i 2019 och var ungefär lika bra. Men Starlink var hela tiden ett jättestort hot mot OneWeb förstås.
Alfred – 1:23:10
Men och ledde väl från dag ett på liksom den kanske viktigaste parametern i det här sammanhanget, kostnaden per satellit till omloppsbana.
Anders – 1:23:16
Ja, Elon Musk fick jättebra fart på sitt satellitinternetprojekt och när coronakrisen slog till överraskande, då drog sig OneWeb storinvesterare SoftBank ur OneWeb-projektet och OneWeb gick omedelbart i konkurs. Det var ju liksom väldigt turbulent tid då.
Alfred – 1:23:33
Ja, man får komma ihåg, SoftBank var ju, är ju koreanska pengar tror jag det är från början och en av världens största investerare. Men, men det var många av SoftBanks bolag som verkligen gjorde spektakulära konkurser. Så att det, man kan säga att det korthuset kollapsade och där drogs nog OneWeb med i det fallet då.
Anders – 1:23:50
Ja, då vid den tidpunkten så hade OneWeb sjuttiofyra satelliter och faktiskt en välfungerande teknisk lösning. Men för att ha liksom täckning hela tiden så behövde man ha många hundra satelliter för att, för att liksom det här skulle vara helt välfungerande. Så det som hände då var att brittiska staten klev in och köpte konkursboet. Och det var så det här hamnade i Europa, det här projektet. Så det var liksom en amerikan, huvudkontor i London, pengar från Sydkorea och Japan, liksom något sorts globalt projekt som nu plötsligt blev, blev europeiskt. Och anledningen till att brittiska staten gjorde det här, det var för att man hade insett då efter att man efter Brexit att plötsligt när man drog sig ur EU så hade man inga satelliter alls. Tidigare hade man ju haft tillgång till EU:s Galileo-program, liksom det här GPS-programmet och alla EU stora rymdinitiativ som, som man håller på med där. Så britterna hade ingenting, så då köpte man det här då. Och 2023 sen så gick OneWeb ihop med franska Eutelsat och 2025 så gick också franska staten in med nyemission på en och en halv miljarder euro och blev då största ägare i det här nu.
Anders – 1:24:59
Så det är fransk-brittiskt nu. Men nu kom, liksom såhär från europeiskt håll så menar man nu att OneWeb, det här är Europas svar på, på Starlink, även om britterna är med på ett hörn fortfarande som är då förstås utanför EU.
Alfred – 1:25:15
Ja, Storbritannien, britterna, de är sakta men säkert på väg tillbaka in i EU nu. Nu har de ju insett att Brexit inte var så bra.
Anders – 1:25:21
Ja, men det finns en drive hos britterna där, men de, det kommer bli tufft för dem för de kommer liksom, de kommer inte att få några fina avtal med, med EU om de ska tillbaka in igen, utan då är det liksom samma avtal.
Alfred – 1:25:33
Kan inte bli Kanada och hela Commonwealth, gamla Brittiska imperiet blir associated members liksom sådär så att de kan använda oss.
Anders – 1:25:41
Ja, det intressanta med, såhär lite avstickare, men intressanta med Storbritannien är att deras ekonomi har ju överhuvudtaget inte tagit fart. Hela löftet var ju att går man ur, går man ur EU liksom då, då, då kommer det gå bra. Men liksom det, det går ju åt helsike för dem fortfarande.
Alfred – 1:25:56
Så att det blir tydligt nu för britterna att det var inte de som kunde alls om ekonomi som röstade för Brexit om man säger så.
Anders – 1:26:03
Nej, så var det. Absolut. Hur som helst, problemet för OneWeb är att man har fortfarande alldeles för lite pengar för att kunna bli en global spelare och på allvar kunna konkurrera med Starlink. Det är bristen på kapital i Europa som är liksom en hämsko. Hela tiden hemsöker oss när det gäller stora projekt. Den här nyemissionen på en och en halv miljarder euro, det är inte mycket pengar för att skjuta upp, som du konstaterade innan, skjuta upp satelliter är svindyrt och att bygga och underhålla all den här hårdvaran, det är liksom otroligt kostsamt. Och där har ju SpaceX ett fantastiskt övertag med sina återanvändbara raketer ju. När vi spelar in det här programmet så har OneWeb sexhundrafemtio satelliter i omloppsbana och har en tjänst nu som är heltäckande och fungerar avbrottsfritt. Samtidigt har Starlink nästan tiotusen satelliter som snurrar runt jorden.
Alfred – 1:26:53
Ja men det är ju liksom inte pengarna som saknas. Det går inte att konkurrera med Starlink så länge SpaceX är så mycket billigare på uppskjutning än alla andra. Det går liksom inte att konkurrera med sin leverantör. Om, om det billigaste sättet för OneWeb att komma upp i luften är ju så klart att flyga med SpaceX. Men det går ju inte att flyga med SpaceX till rymden och bli billigare än SpaceX på, på uppkopplingen. Eh, det är precis samma problem som Amazon har med sitt Kuiper som har bytt namn till Leo nu då liksom. Det är därför som Jeff Bezos som, som leder Amazon ju, han försöker till varje pris få blå, få sitt eget rymdbolag Blue Origin att kunna konkurrera med SpaceX så att Amazon Leo ska kunna konkurrera med, med Starlink. Så jag vet inte om vi ska kolla i Commonwealth, då är det väl, kan inte britterna på något sätt börja samarbeta med nyzeeländska Rocket Lab då? Så att det blir Rocket Lab som skjuter upp OneWeb för Europas och britternas förmåga i rymden. Det vore väl någonting.
Anders – 1:27:51
Ja, men de har också, är det de som håller på med återanvändningsbara raketer också? Det är något schweiziskt bolag som håller på också.
Alfred – 1:27:57
Rocket Lab är ju ett väldigt duktigt rymdbolag som Peter Beck driver det som är jätteduktig rymdentreprenör. Och de har ju fokuserat på såhär små, deras Electron-raketer är liksom den minsta raketen i gänget nu då. Men de håller på och utvecklar sin Neutron-raket som blir så att säga, ja men den kommer konkurrera med Falcon 9-raketen i hur mycket den kan lyfta och vara bättre än Falcon 9-raketen från, från SpaceX. Men å andra sidan så kommer ju de till marknaden med Neutron-raketen ungefär samtidigt som SpaceX kommer att pensionera Falcon 9 därför att Starship blir bättre på allt. Så att det, det är väldigt, det återstår att se om någon egentligen kan klara av och konkurrera med SpaceX. Det enda som talar emot SpaceX i sammanhanget, det är att Starship är så himla stor så att det blir svårt att förstå man. Om man ska skjuta upp någonting som är litet i rymden så är det inte säkert att Starship blir billigare. För då måste man skjuta upp väldigt många satelliter i en uppskjutning och så vidare.
Alfred – 1:28:50
Men nu verkar ju SpaceX och Starlink, de börjar ha så mycket kunder, så de vill ju skjuta upp husvagnsstora satelliter i rymden i alla fall för att de behöver så mycket kapacitet att det är den optimala storleken på Starlink-satelliter.
Anders – 1:29:02
Ja, men rymden är så otroligt viktig för Europas eller vad jag ska säga för världens olika liksom stormakter och så. Så att man kommer inte tillåta SpaceX bli helt allenarådande, utan det pågår jättemycket rymdinvesteringar i Europa, i ESA som vi har här.
Alfred – 1:29:20
Men ESA har inte en chans. Det spelar ingen roll. Vi kan plöja ner hundra gånger så mycket kapital från statliga skattepengar i Europa i ESA utan att ESA kommer att ha en chans att konkurrera med Starlink. För ESA som organisation kan inte konkurrera med SpaceX som organisation.
Anders – 1:29:36
Det har du rätt i.
Alfred – 1:29:37
Då skulle man behöva investera det i motsvarande Rocket Lab och andra europeiska alternativ som finns. Och det finns ju ett gäng tidiga, i tidigt skede då launchbolag i Europa som försöker bygga SpaceX i Europa, alltså lika entreprenöriellt. Men det är också väldigt, väldigt svårt att matcha vad, vad SpaceX och Elon Musk har gjort. Det går inte att bara kopiera det.
Anders – 1:30:01
Jag håller verkligen med om det. ESA är ju inte, jag menar ESA det motsvarar NASA i USA. Och det är ju såhär NASA har ju stått för finansieringen som har gjort att SpaceX lyckades ju. Och ESA skulle kunna göra något liknande här. Jag är inte lika kategorisk att det är helt kört för oss. Jag tycker att min lilla spaning här genomsyrar en optimism för, för Europa. Men det är klart att vi har en lång väg kvar innan vi är där Starlink är nu då.
Alfred – 1:30:26
Ja, men det där kan vi ju. Det blir ett eget avsnitt om vi ska prata om NASA och huruvida de har varit avgörande för SpaceX eller inte. Och om ESA är ens i samma liga som NASA. Men okej.
Anders – 1:30:36
Ja, men hur som helst. Efter OneWebs konkurs där och så, så har eh Starlink och OneWeb helt divergerat. OneWeb har nu liksom fortfarande bara sexhundrafemtio satelliter och några tusen kunder som är myndigheter i stort sett som inte vill använda Starlink. Medan Starlink, de hade årsskiftet 2025, 2026, hade de nio miljoner kunder. Så Starlink har ju dragit i väg något alldeles liksom. Om man jämför de här terminalerna då, om man ändå är sugen att såhär, jag skulle vilja köra OneWeb. Jag har en sådan stuga ute i skogen.
Alfred – 1:31:10
Nu kör vi.
Anders – 1:31:11
Hej Europa, precis. På Kjell & Company kan du köpa en Starlink-terminal för tvåtusenfemhundra spänn.
Alfred – 1:31:18
Det är ändå ganska billigt.
Anders – 1:31:19
Prova och googla.
Alfred – 1:31:20
Tvåtusenfemhundra spänn för att komma i gång. Ja, det är görbart.
Anders – 1:31:23
Men prova och googla efter en OneWeb-terminal. Det kommer att ta dig tid att hitta var man ens köper en sådan här terminal. Det är otroligt svårt. Marknadsföringen är helt obefintlig och priset. Ingenting är liksom lätt då när det gäller OneWeb.
Alfred – 1:31:40
Vi kan lägga länken på bilarmedsladd.se. Så nu blir det lätt. Hej Europa, vi länkar till vart köper man OneWeb-terminalen? Vad kostar den?
Anders – 1:31:46
Jag hittade en terminal, en terminal som jag klistrat in där. Den kostar tjugosjutusen euro. Trehundratusen kronor liksom. Alltså varför? När man har satellitinternet, alltså hela infrastrukturen är byggd, varför kan de inte ta fram terminaler till ett rimligt pris så att folk kan börja använda det?
Alfred – 1:32:05
Det är för att de inte har kapaciteten så klart. Så att om, om de, om det blev för billigt med terminaler så skulle ju satelliterna sluta fungera för att de inte skulle ha tillräckligt med kapacitet för alla kunder. Så att det är där de kan, de måste nog. Jag tror inte det är så att de har svårt att sälja terminalerna billigare egentligen, utan det är nog att om de säljer för många terminaler så kan de inte leverera. Och det är det som är flaskhalsen.
Anders – 1:32:27
Så kan det vara. Men OneWebs amatörmässiga kommersialisering där det ser ut som Gnosjö kommun hade försökt bygga ett satellitnätverk. Det ser så otroligt taffligt ut i allting runt OneWeb.
Alfred – 1:32:42
Om det är någon kommun som ska bygga satellitnätverk så är det väl ändå Gnosjö. Alla andra kommuner kommer att bli ännu sämre.
Anders – 1:32:50
Bra poäng. Väldigt dåligt skämt. Det är de grymmaste i Sverige på entreprenörskap. Okej, men vi i Europa, vi har en lång bit kvar i alla fall, som du också har konstaterat till vi kan ge amerikanarna en match. Men jag tror ju någonstans att förutsättningarna är på väg att förbättras rejält.
Alfred – 1:33:08
The botten is nådd. Det är det jag skönjer i din spaning. The botten is nådd.
Anders – 1:33:12
Botten is nådd. Och jag tror alltså Trumps hatande och svingande och den där Draghi-rapporten var liksom en kalldusch. Och det är väldigt mycket annat som gör att stjärnorna står rätt för Europa just nu. Och liksom att vi, vi har börjat sluta med vårt självskadebeteende på många sätt. Som vi snackade om tidigare så tillgång till kapital är ju liksom en jätteviktig parameter för att vi europeiska ska kunna bygga våra stora bolag. Och OneWeb är ju ett exempel på ett bolag som skulle behöva mycket mer pengar. Även om din, så klart så är det svårt ändå, även om de har mycket pengar, för det är så otroligt dyrt att skicka upp satelliter liksom. Men tittar vi på Northvolt som ett tydligt exempel på ett bolag som inte alls borde ha imploderat. Så det skadade ju inte bara Northvoltbolaget och alla som var direkt relaterade till det. Det skadade ju vårt långsiktiga självförsörjande batterier som vi pratat om innan och kompetens inom batteriproduktion och sådär. Och det här, det kan inte hända igen liksom.
Anders – 1:34:13
Vi måste få ordning på Europa och säkerställa att det åtminstone finns kapital för stora projekt. Och det här har EU fattat. Det här är en av de viktigaste grejerna som de driver just nu. Man håller på bland annat med då det man kallar en spar- och investeringsunion, där man har pekat ut svenska ISK-konton som förebild för hur europeiska sparkonton ska se ut för att kunna få in mer fondsparande som man vill då få in i europeiska startupbolag.
Alfred – 1:34:41
Men är inte svenska ISK-konton, inte de framför allt i praktiken aktiedepåer där svenskar köper amerikanska techaktier?
Anders – 1:34:49
Så är det absolut. Men om du jämför med hur det ser ut i Sydeuropa där man sätter pengarna i bank, i bankböcker. Det är en väldig skillnad att få in pengarna i fonder till att börja med då. Sen är väl planen för EU att få in det här i europeiska bolag för det är det man håller på att jobba för. Jag nämnde ju tidigare om den här gemensamma upplåningen och så. Det har kommit jättemycket sådana här olika initiativ från EU med billiga lån för europeiska startupbolag och så. Som du så klart känner till som jobbar i den här världen. Och europeiska investerare också har ju verkligen börjat investera tvärs över gränserna. Holländska ASML som vi har pratat mycket om, de ledde Mistrals runda på en komma sju miljarder euro. Och så att jag menar det investeras pengar också i europeisk AI och sådär. Det kommer, som du kanske har hört, en ny bolagstyp som heter EU Inc. Sen tror jag många kanske inte fått med sig, men det är en europeisk bolagstyp som gör det mycket lättare att bygga EU-bolag som är giltiga över, på tvärs över gränserna. Och språket som jag lyfte inledningsvis, det är ju en av de viktigaste barriärerna som nu håller på att suddas ut med AI ju.
Anders – 1:35:57
Nu är det ju superlätt att fråga Claude eller ChatGPT om bolag att investera i Tyskland eller Schweiz eller vad du kan tänkas vara ju.
Alfred – 1:36:05
Ja men det är verkligen, om det är någonting man kan önska som jag tror faktiskt att det går att slänga pengar på så är det ju någon form av europeisk foundry, alltså motsvarighet till TSMC, så att vi kan börja bygga chip i Europa. För ASML, det är ju faktiskt en av få saker som är helt centrala i den här nya utvecklingen där Europa har edge. Europa och ASML är det enda bolaget i världen, hittills i alla fall, som kan producera litografimaskiner för att bygga de här chippen som krävs för att bygga AI. Och det vet vi att det är nog en position som de inte kan räkna med att få behålla för att folk har fattat hur kritiskt det är. Kineserna måste ikapp för de får inte köpa tekniken hur som helst från ASML. USA vill definitivt kontrollera det också. Men det vore ju konstigt om vi inte kan få till en Chip foundry i Europa som använder våra egna litografimaskiner till att bygga världens bästa kretskort. Kom igen, världens bästa processorer, det ska vi kunna bygga i Europa och det behöver vi om vi ska kunna på riktigt vara självförsörjande med allt som är viktigt inom militär teknik i framtiden.
Anders – 1:37:03
Ja, jag håller med. Och det kommer vi kunna. Finns kapitalet, alltså det är en grundförutsättning att det finns pengar till att kunna, att inte bolagen när de blir för stora lämnar EU. Det är ett av våra absolut största problem. Och det här är ju EU på att jobba med. En annan sak som EU jobbar med, det är att man har insett då igenom den här Draghi-rapporten och Brexit inte minst, liksom att den bilden EU har eller folk har av EU, den har handlat väldigt mycket om skit, liksom toapapper med EU-flaggor på och den här invandringen liksom till EU och polska, du vet, arbetare i Storbritannien som blev liksom en, en ytterligare ett argument. De, EU har fattat att de behöver liksom komma med bra saker som, som folk associerar EU med. Och det här har man också ju gjort nu då. Man skalade ner som jag nämnde på den här överregleringen och det här att man har roaming inom EU, att inte, du vet, du använder mobilen på samma sätt i alla länder.
Alfred – 1:38:02
Viviane Reding som stod på barrikaderna åt oss för att få bort roamingen. Det gjorde hon ju bra.
Anders – 1:38:07
USB-C är det i hela Europa, allt sånt där är EU-regler. Och jag upplever också att, liksom från mitt personliga perspektiv, att det ser mycket mindre illa ut med EU-krav och regler och liksom pekpinnar och skit nu, utan det börjar bli mer av ett EU som, som är en samlande kraft på något sätt. En intressant grej är att man, man pratar med folk två år efter Brexit med européer, gjorde en stor enkätstudie då. Och då sa sextiotvå procent av européerna att EU-medlemskapet var en bra sak. Alltså det här EU-motståndet som man ibland hör om, redan då liksom, så sa så pass många ändå sextiotvå procent av européerna att det här var bra. Det var då den högsta siffran sedan 1992 för Brexit. Det hade verkligen sammansvetsat resten av Europa.
Alfred – 1:38:53
Så innan Trump hann liksom få, bli föremål för vårt två minuters hat så att britterna gjort sig till, till föremål för det så att resten av oss någonstans svetsades samman.
Anders – 1:39:03
Exakt. Och i de senaste enkäterna som kom nu 2024, 2025, det vill säga under Trump-eran här, så hade andelen som anser att deras land haft nytta av medlemskapet i EU-medlemskapet legat på rekordnivåer. Vi är uppe i sjuttio till sjuttiofem procent av EU-medborgarna som är positiva till EU. Så det här är ju verkligen på väg åt rätt håll. EU stärker sig i Europa. Alltså man kanske läser i tidningen att det är på väg åt fel håll, men det är verkligen på väg åt rätt håll. Och jag hoppas jag i min lilla spaning kunnat visa att pilarna pekar åt rätt, i rätt riktning på nästan alla områden som har varit stora problem för oss. Och USA, ja men de tar ju liksom de första stegen nu mot samma självskadebeteende som Storbritannien haft igenom tullar och hot och sådär. Och de stöter bort forskare som hamnar i Europa och sådär. Det var ju precis det som, som Storbritannien gjorde som sedan svetsade ihop, ihop oss i, i EU.
Alfred – 1:39:59
Men hördu Anders, det är ju väldigt fint det här att det kommer något, inget ont som inte har något gott med sig då att USA har visat sig såhär opålitligt. Det leder fram till allt det här positiva i Europa. Men handen på hjärtat, är det inte så att okej, vi har haft två val i USA där den här politiska falangen som Trump representerar då har vunnit och ställt till med allt det här eländet. Men så är det ju lite med Milei i Argentina och Bolsonaro i Brasilien och för all del Le Pen i Frankrike och AfD i Tyskland också. Att alla demokratiska val på sistone känns som att det är så himla jämnt. Man balanserar precis på randen till att det landets motsvarighet till Trump ska vinna även här hemma då. Och kan den här nya fräscha liksom vinden för EU där vi alla strävar tillsammans arm i arm och tar, tar upp kampen mot det amerikanska väldet som vi har rått under. Kommer det bestå ifall vi får en nationalkonservativa populistiska ledare som leder även i Europa?
Anders – 1:41:07
Ja, det är mycket som tyder på det. Därför att också de här väldigt, väldigt extremhögerpartierna runt om i Europa, nästan alla har tagit bort sitt krav på att lämna EU. Det är bara att titta, Sverigedemokraterna var ju i Sverige här, hade ju ett krav på att lämna EU, men det har de ju också tagit bort det. Och detsamma har hänt med Le Pen i Frankrike och så. Det är bara tyska AfD som driver lämna EU-linje av alla de här högerextrema partierna i Europa.
Alfred – 1:41:32
Just det, Meloni heter hon väl i Italien. Hon har liksom blivit en av de där trygga europeiska ledarna trots allt när hon väl kom till makten på något sätt, eller?
Anders – 1:41:41
Ja, det verkar väl så liksom att EU har jobbat mycket med sitt rykte och EU, det finns en positivism inom EU mot eller EU-medborgarna mot eller liksom för EU och våra möjligheter att, att göra någonting. Så att, såhär det är inte alls bra om, om extremhögern får makten och framför allt i Tyskland, ett så stort och viktigt land. Alltså det är mycket skit som kan hända så klart. Men alltså EU-bygget känns stabilare än någonsin just nu. Och jag tror att liksom Trumps beteende har verkligen bidragit till det. Och jag tror inte amerikanerna fattar. Alltså han, Trump, står där med ett stort leende och presenterar sina drakoniska tullar och sådär. Hans kortsiktighet är att nu, liksom man sätter hårt mot hårt i, i negotiations liksom. Han fattar inte att den här långsiktiga snöbollen som är nu i rullning, hur hårt den kommer smälla mot amerikanarna för att plötsligt så byggde de EU till en stormakt liksom.
Alfred – 1:42:37
Så mycket pengar och så många år som de har investerat i att få sin soft power och så snabbt de kunde bli av med den. Och hur dyrt allting annat, hur mycket transaktionskostnaderna för USA har ökat på alla andra sätt nu när deras soft power är borta.
Anders – 1:42:50
Och den smällen kommer ju komma i framtiden för dem ju. Den ser de inte nu, utan det är liksom, det ligger längre fram. Men jag tänker ju att vi i Europa nu, nu steppar vi upp och tar ytterligare steg framåt. Jag har själv sedan sagt flera gånger här nu ett väldigt, väldigt gott hopp om vår framtid i Europa. Jag ser inte för mig att vi blir en tredje Orwell-stormakt. Och vi, det är inte så riktigt att vi hatar tillsammans liksom på samma sätt. Vi är inte ett folk. Jag tror att vi kommer förbli våra tjugofyra olika språk och sådär. Men, men jag tror ändå att man kommer lyckas sy ihop det här bygget ganska snart ändå. EU har ändå gått lite kräftgång under lång tid. Men nu, alltså det händer någonting just nu. Så jag tror att vi, vi ja men kan foka mycket, mycket mer på att resa och handla och till och med sälja pasta till varandra. Till och med pasta som inte är gjord på durumvete.
Alfred – 1:43:46
Men ingen champagne som inte är gjord på druvor från Champagne i alla fall.
Anders – 1:43:50
Kanske kommer det också Alfred, vi får se.
Alfred – 1:43:52
Ja, det var en, ja men en lång men ändå positiv spaning någonstans om Europas chans att repa sig, vilket är ju skönt när vi inledde med allt som är på väg och glida oss ur händerna bort till Kina. Men med det så är det väl dags att rulla ur podd för i dag. Vad brukar vi säga då Anders?
Anders – 1:44:06
Vi brukar säga att det bästa sättet att stödja podden, det är att prenumerera på den. Vi finns tillgänglig på alla stora plattformar som Apple och Spotify och sådär. Och för trettionio kronor i månaden så får du podden utan reklam och du får tillgång till hela arkivet tillbaka till 2016 när vi startade. Och så får du höra avsnitten tidigare än alla andra. Och hur gör man Alfred då för att prenumerera?
Alfred – 1:44:26
Ja men lyssnar du i Apple så klicka bara direkt i Podcaster-appen så finns det en liten knapp för att börja prenumerera. Jag tror till och med man får testa gratis först. Och är det Spotify du använder, då får man söka efter den andra feeden, betalfeeden, Bilar med sladd plus med alltså med ett plustecken på slutet heter den då.
Anders – 1:44:41
Just. Vi har en Facebooksida och en Instagramsida också där vi lägger ut lite kul. Dessvärre glömde jag att lägga ut från det här vindkraftverket jag klättrade upp i. Jag hade glömt att vi hade Instagram nu. Det var dumt.
Alfred – 1:44:52
Herregud, men det kommer nu då.
Anders – 1:44:53
Ja, det får det göra.
Alfred – 1:44:54
När du hör det här finns det där.
Anders – 1:44:55
Ja, tänker det. Vi har en vanlig hemsida också där vi lägger ut alla våra avsnitt och mer information och bilder och så. Bilarmedsladd.se missa inte den.
Alfred – 1:45:04
Just det. Och tipsa gärna dina vänner och bekanta om podden. Det är så ni kan hjälpa oss att bli fler som lyssnar på det här. Vi hoppas att vi kan göra vad vi kan för att få dina vänner att byta till elbil och veta allt de behöver veta om framtiden. Vill ni komma med tips, förslag, ställa frågor, ge oss lite konstruktiv kritik, skicka det till e-post gärna info@bilarmedsladd.se för att nå oss allihopa. Eller anders@bilarmedsladd.se, alfred@bilarmedsladd.se eller fabian@bilarmedsladd.se om ni vill skriva till någon enskild.
Anders – 1:45:28
Just det. Poddens ständiga redigerare heter Johan Chandorkar på Umami Produktion och ansvarig utgivare det är du Alfred, det vill säga Alfred Ruth. Och då säger vi tack, hej då och kör elektriskt.
Alfred – 1:45:40
Och jag säger sladda lugnt, så syns vi igen om två veckor.
Anders – 1:45:43
Gör vi. Hej då!